Coco Shanti

Trots att det ar varmt vill jag att solen ska komma fram ordentligt. Vi har sightseeat i tva dagar nu, sett det vi ville se i Naha. Igar besokte vi den underjordiska huvudbasen fran andra varldskriget. Ett valdigt trangt stalle. Det kan vara fran det som japanerna har lart sig att sova staende, det fanns ingen plats for annat.

Nu ar klockan mitt pa dagen och mina vapendragare ligger fortfarande innanfor de hopsnorade bamburoren varje sang har som draperi. Bamburoren ar nog det mest exotiska vi har har pa Coco Shanti, vart youth hostel. Om man inte raknar manniskorna forstas. Nar vi linkade in igar runt fyra sa satt de fortfarande uppe. Hela personalen och de gaster som inte var vi och det markliga paret. Det markliga paret ar en storre hollandsk man som pratar flytande japanska och hans flickvan som verkar vara intresserad av alla killar som har tva ben och ror sig. Tillsamman hade vi kanonkul pa nagot vi kallat en gaijinfalla. Paul and Mike´s international bar.
Jag och Tompa forsvann ett tag. Vi dansade namligen. Vi dansade pa ett torg tillsammans med massa japaner som akt dit, hojt bilstereon och sen borjat dansa. Bara sadar. De ar ratt duktiga ocksa.

Efter texten;

*Ananasvinet var klart drickbart

*Vi forsoker atergalda kroppen for allt oldrickande genom att ta lojligt langa promenader.

*Jag ska saga det att igar sa pratade jag en hel del japanska. Gick ratt bra.

*Ikvall sa kommer det hit ett svenskt tjejgang som vi tankt umgas med.

*Vi sag forresten hockeyn och ar lika stolta som ni ar. Nagot annat har vi daremot inte sett men det verkar som om ni dar hemma lever i eufori. Eller sa bryr ni er fortfarande inte sa mycket. ACO ler fortfarande inte lika stort som Magda och Anja verkar inte le alls. Har lyckades vi ta ett konstakningsguld men ingen verkar bry sig oht.