Med sällskap

Jo, det tog henne ett tag att komma hit, i nio månader fick jag vänta. Fast nu är hon här och när jag går upp ur sängen på morgnarna så ligger det något lockigt kvar, omöjligt att väcka och inte redo att stiga upp än på många timmar. Hon skyller det på jet-lag men jag vet inte jag, hur länge sitter sånt i?

Med henne kom så mycket annat också; fotbolls-vm började, jag har massor av plugg att ta igen efter två veckors semester och regnperioden står utanför dörren och bankar i omgångar. Och dygnen blev helt plötsligt längre, timmarna mer innehållsrika och fan trot om jag inte lyckas lära mig mer japanska när hon sitter bredvid och bråkar med alla konstiga tecken.

...men det är väl så det är, saker blir lättare när de kära är nära.

Efter texten;
*Första sushibesöket gick lite bättre än med lillasyster -för att inte säga mycket bättre...den här gången hade jag förvarnat om wasabin.
*Jag tog ledigt ytterligare en dag ledigt och vi for till Nara, såg världens största bronsbuddha i en världens största träbyggnader, klappade hjortar och strosade runt i solen.
*Om ni vill se bilder och läsa mer i detalj vad vi har för oss så finns det på resedagboken.se (JapanoJag)
*Eftersom jag är förbjuden att ha övernattningsgäster så har vi sminkat henne helt vit och tejpat ögonen med scotchtejp så att hon inte ser misstänkt västerländsk ut, nu skiljer hon sig inte knappt från kineserna i huset.