14 oktober, 2005

Traningsvark a det grovsta.

Fick sa da min introduktion pa gymmet och korde igenom forsta passet. Nu, tva dygn senare, kan jag knappt rora mig. Mojligt att det inte var en sa bra id'e trots allt.

Det spelar ingen roll nar jag gar och lagger mig pa kvallarna, kroppen vill anda inte upp. Darfor ar jag numera uppe valdigt sent.

Jag holl pa att elda upp lagenheten i onsdags. Sugen pa potatis och med en valdigt opalitlig lucka (ugn?) som paminner om en gammaldags videobandspelare forsokte jag tillaga lite goda hederliga klyftor. Det slutade med att jag vaknade upp med en bok i ansiktet av att det luktade valdigt konstigt. Potatisen var kolbitar och vi vadrar fortfarande i lagenheten.

Vet inte riktigt hur vulgar jag kan vara i mitt berattande harifran med tanke pa att det kanske finns kansliga personer som laser den har bloggen. Men jag ser det som min journalistiska skyldighet att beratta om manniskor runt mig. Och da framforallt den absolut intressantaste(!?). Wayne. Jag vet inte hur vi kom in pa amnet; mojligt att vi snuddade lite latt vid ryska posten och aven pratade om olika arrangemang som skulle vara roliga att anordna. Da berattade han om sina tillstallningar, som han dessutom forutsatte att vi hade i sverige ocksa, som han brukade halla i Malaysia.

En valdigt bra sak med Japan att det alltid finns nattoppna barer. Igar, efter att vi sett somethings gotta give med den grimaserande Jack Nicholson och den objektifierade Diane Keaton, sa gav vi oss ut pa tur i den lilla fororten och efter tio minuter sag vi tanda lampor och antrade en sadan. Det blev tre timmars skitsnack dar vi bland annat hann med att forklara for personalen att den ende singelkillen i sallskapet var en "cherri boy" (orord av kvinna) och klargora for varandra hur vi skulle behandla varandra i chefspositioner. Dessutom annat sentimentalt.

Du och till exempel fyra killkompisar tar med varsin tjej som ni lyckats plocka upp nanstans. Om en inte lyckats kanske jag far ta med mig tva. Sen samlas vi hemma hos nagon av oss och ater middag allihop tillsammans. Sen borjar lekandet. En far ge order (typ valja klubba nar man spelar bandy) och de andra far varsin lapp med ett nummer. Den som ger order sager nagot i stil med nummer tre ska kyssa nummer fyra. Och har kommer det roliga; det spelar ingen roll om bada ar killar, bada ar tjejer eller om det ar en av varje. Sjalvklart ar befallningarna valdigt mycket grovre an sa och ibland hander det att man hamnar i garderoben med basta kompisen.

Jag och Hjulio vred pa oss ganska friskt, funderade ett tag och fragade sen.

-Det later intressant, brukar ni filma det ocksa.
-Faktiskt har jag funderat pa det men om man ska tillfredsstalla basta killkompisen oralt sa kan man ju inte bara ga och satta pa stopp.
-Sa du brukar fa gora det alltsa?
Nej, nej; absolut inte. Men en gang fick jag suga pa min kompis brostvarta.
-Sa du brukar fa gora det alltsa?
-(tittar osakert mot oss) Men ibland far man se tjejerna med varandra.

Jag finner inga ord for den killen. Vet bara att jag alltid ska lasa dorren hemma och aldrig visa mig i underkladera. Till raga pa allt sa klargjorde han igar hur speciell hans glickvan sen fem ar tillbaka ar.

Dagens ord; Toire dokudesuka?- Var ar toaletten? Anvands i situationer nar behovet ar storre an vagen hem ar kort.

Efter texten;

#Welcome party igen; Darmed har jag satt tre av fem.

#Asian business practice; Stallet dar man lar sig vad d foredrar att ata i Philadelphia.

#Mattanterna kanner igen oss nu och lassar alltid upp stora portioner.

#Likasa bibliotekarierna, fast de bjussar inte pa nagon mat.