Tokyos virrvarr

Uenoparken. Jag glömde den helt. Vi var där i onsdags, gick på zoo och såg att blomningen är nära nu. Lagom till den gyllene veckan i slutet av Mars kommer allt att slå ut och körsbärsträdens fägring le mot oss kylda och vindpinade. Men inte mot mig, jag är i Sverige då. Jag missar det, jag missar blomningen, turisterna, hela schabaloot. Fast i sanningens namn så är jag inte ledsen alls, och dessutom tror jag att den bistra vintern gjort att blomningen blir försenad här i Kyoto. Den kommer nog lagom tills jag är tillbaka istället.

Vi gick på zoo ja. Såg lejon, tigrar, krokodiler, flodhästar, gorillor och jättepandor. Vi såg till och med jättepandorna bli matade. Uenos zoo är antagligen i djurväg det bästa zoo:t jag varit på men det är fortfarande smutsigt. Inte lika smutsigt som i vintras men djuren ser fortfarande ut att vantrivas. Eller, de ser egentligen inte ut att vantrivas, de har nog gett upp...för längesen.

Det var en fin dag i onsdags, vi var lätt klädda och njöt av solen. Önskade att den skulle ge ny färg till våra avskalade kroppar. En färg som fäster önskade vi, inte som den på Okinawa, den som torkade ut huden och trillade av. Ja, den lossnar fortfarande, bit för bit.

Vi tänkte fel sen där på kvällen, åkte till Ikebukuro istället för Akihabara. Dit gick vi på torsdagen istället. Kollade in all elektronik på en gång, och där var det ännu billigare. Det var där Tom till slut bestämde sig för en Sony t9 digitalkamera för 2800:-, ett 2gb minneskort också Sony för 900:- och en Ipod video 30gb för 2100:-. Det sista köpet bör jämföras med en ipod nano 2gb i Sverige för cirkus 2300:-.

Vi hann även med den kejserliga parken, här syntes det ännu bättre att blomningen är nära nu. Plommonträden stod redan i blom och jag försökte färgäves få kameran att återge den skönhet jag såg så klar med ögat. Kameran svek, den kunde inte fånga nyanserna, färgerna i de gungande löven. De gungade för att det blåste, torsdagen var inte alls lika skön.

Det sista stoppet blev Ginza, en imponerade stadsdel men väldigt dyr. Neonljusen lyser lite exklusivare, vägarna är lite bredare, människorna lite vackrare, teatrarna några fler, butikerna lite glammigare och byggnaderna lite mer pompösa. Jag gillar Ginza; när jag är trettiofem och har råd. För att vara ekonomiska beställde vi in ölen i sejdlar, de har sådana i ölhallen Ginza Lion. Ett ställe med lite atmosfär, med sorl och klang hela vägen upp i det höga taket. Som att vara i Europa fast bara med japaner. Japanerna tror nog själva att de är någon annanstans för de är aldrig så högljudda som där.

Efter texten;

*Jag är hemma till helgen. Hemma. Hemma. Nyp mig någon.

*Han kopierade in hela min hårddisk på sin Ipod. Tur jag inte var av den snuskigare sorten och hade saker att dölja. Då hade det blivit pinsamt.