Språksjukan och trötter som blev morgonpigg

Jo, det är officiellt; jag tar promenader vid sex på morgonen, efter soluppgången men innan hettan.

Jag vet inte riktigt vad som hände, kan inte förklara hur det kommer sig och vet inte om det kommer hålla i sig; men så kul att plugga som det är nu har det aldrig varit förut.
Jag drar isär allt i smådelar, lägger bitarna för sig och jag stånkar och stönar. Tidiga morgnar -inte bra, lång resväg -inte bra, överpetiga lärare -inte bra, intetsägande klasskompisar och betongiga klassrum -inte bra, långsam utveckling -inte bra, mycket läxor -inte bra, överfulla kafeterior -inte bra...så här kan jag hålla på i evighet men ändå; när dagen är över och jag går hem, så gör jag det med leenden och sång.

Mitt i all den här japanskan så upptäckte jag att jag inte alls är oäven när det kommer till tyskan. Ge mig ett halvår så är jag flytande.

Jag har welcomepartat den här helgen också. Det blev en hel del gratismat, mingel och jag tror dessutom att jag måste stänga av min telefon snart efter att ha givit ut min mail till kärlekskranka artonåriga japanskor. Jag plussar för att jag fick dela golv med Yusako igen, den här gången var det danske Jacob som var värd. Någon borde göra någonting åt kommunikationerna efter midnatt i det här landet. Innan det hade vi suttit uppe på ett hustak och smutskastat varandras hemländer.

Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer, men glad är jag i alla fall.

Efter texten;

*Tänk dig att du är i ett rum med 150 personer, det är bra stämning och en gubbe som snackar på scen och han skämtar. Tänk dig sen att du är en av två personer som på grund av språkbarriären inte förstår skämtet.