Framtiden

Bortom körsbärsblommor, fjortisfyllor, ansvarslöshet och allt annat jag tar mig för finns en verklighet. Jag kommer väl få hacka mig fram med lie för att ta mig dit men en dag står den där utanför dörren och berättar att det är dags, på med kostymen och packa portföljen, för nu drar vi. Den dagen kommer när den kommer, som den kommer och hur den kommer oroar mig inte, inte alls. Jag funderar knappt på det.

Istället funderar jag på hur man är ansvarslös på bäst sätt, var man kan parkera livet ett tag och göra sig imponerande minnen. Jag har funderat mycket på Spanien, lära mig spanska, dricka billigt rödvin från granngården och knalla i Hemingways fotspår; gå på tjurfäktning, vara lagom deprimerad och dricka mer billigt rödvin. Och knalla upp i bergen, se ut över slätterna, leka burken i olivlundar, äta sena middagar med gamla farbröder som pratar fotboll, läsa Don Quijote på rökiga kafeer och säga manjana manjana.

Jag målar upp en drömbild för mig själv, tänker att det inte kan bli fel, att jag kommer trivas, att kulturen där passar mig bättre än kulturen här. Jag får för mig att solen skiner i varje liten vrå, att alla hälsar vänligt och
att jag kommer lära mig språket rekordsnabbt. Det känns så typiskt mig, som om jag är mer lättlurad än andra och alltid tror på dikten. Och The Sun Also Rises är i sanning en underbar bok; på nåt sätt om allt och inget samtidigt, i symbios och i enkla, väl valda ord. Det är nog dit jag vill, in i boken, in i Jakes ögon och se den vackre, unge tjurfäktaren Pedro Romero, uppleva hans konst och sen flyta med i ruset, i fiestan på Pamplonas gator. Buenos tardes compadres...

...typ

Efter texten;

*Googlar man "the sun also Arises" med endast svenska resultat så är den första träffen inget annat än en länk till den här bloggen...och jag har därmed även lärt mig bokens rätta titel idag.

*Jag har för övrigt bestämt mig för Malaysia, att låta fingrarna dansa på tangentbordet är inte så dumt när man söker efter svar.