B-L-O-M-V-A-K-T

(Mina polare asfaltslagarna, den femte snubben är femtio meter fram och letar efter nästa hål)

Jag gnäller ibland på Japan. Med all rätt. Många gånger är saker för krångliga, för onödiga eller helt enkelt bara för mycket. Det blir så dumt ibland, nästan ironiskt. Som när vi var ute förra helgen och såg en blomvakt, en snubbe som hade till jobb att vakta blommorna. Och inte bara det, han var uppklädd, rakryggad och stolt. På nyheterna säger de att Japans ekonomi är på uppgång igen, men jag kan bara inte tro på det. Inte de dagar jag räknar övergångsställsvakter.

Efter texten;

*Jovisst sörru, jag kommer få en magister med japanskainriktning

*Att paintball skulle vara stort här? Var får ni allt ifrån? Hört talas om subkulturer? Förstått att en subkultur här kan ha lika många anhängare som det finns fotbollspelare i Sverige?

*Den gångna helgen började välkomstfesterna. Ni kanske kommer ihåg hur de var förra terminet? Jag kan säga att jag aldrig kommer glömma de pensionerade männen i turkosa pullovers som spelade hawaimusik. Nästa vecka kör vi en här på rumieru-mamiya. Vi går ut hårt med att käka sushi tillsammans, sen tar vi oss till bowlinghallen för en riktig genomkörare och avslutar...på karaoken. Vad hände med att supa sig fulla, prata, bli sentimentala och kramas?...som vanliga människor.

*Det måste vara fullmåne i vardande. Inga moln i vägen för solen och kyligt i luften, för visst var det så du sa Tompa?