Intercultural communication och dåligt samvete

Har ni sett beautiful mind?, jag kör den stilen nu. Mina fönsterrutor är fulla med konstiga figurer och tecken, det är dags att lära sig kanji.

Vi var på Theos (en fransk snubbe som bott med Steve och Nouka ett tag) sayonaraparty igår. Det var ett party med temat rubiks kub, vilket innebar att alla skulle komma i olika färger och sen skulle det bytas tills alla var enfärgade. Några lyckades med det, men mest handlade det om killar i kjol, killar i bh, killar i linne och killar i string.

Jag ska egentligen vara på någon form av sammankomst nu men jag avbokade två timmar innan och nu har jag dåligt samvete. Två japanskor hade bokat in mig på den här månadens enda lediga dag och jag hoppar det. Usch vilken dålig människa jag är.

Det var blandat med nationaliteter. Fransmän, svenskar, britter, holländare, jänkare, nya zeeländare, nordirländare, japaner och säkert fler som jag inte kommer på. Alla på golvet i ett japanskt hus, alla berusade, alla skrattandes och alla på olika språk.

Och det ska sägas att vi svenskar var de tråkigaste, gråaste och minst lekfulla; knappt alls. För egen del skyller jag på att jag började kvällen med att bjuda bort den enda vinflaskan jag hade med mig...och jag dansar aldrig nykter.

Efter texten;
*Franska är inte så charmigt -Spanska gäller fortfarande.
*Nu är det tamejtusan bara timmar kvar.
*Wayne "glömde" ta hand om disken innan han drog. och jag som inte ens tycker om att diska.