En duglig skiva.

Ni vet, somliga dagar är bara illa. Man vaknar upp, tänker på kvällen innan och vill bara somna om. Vi hade ett ordentligt midsommarfirande med sill, potatis, ägghalvor, kaviar, knäckebröd, Absolut, köttbullar, prinskorv och Tomas Ledin från stereon; sjöng snapsvisor och blev sjösjuka tillsammans

Om de tänker ha kvar Lagerbäck så kommer jag bojkotta landslaget. Den som vet när vi senast vann en tävlingsmatch mot kvalificerat motstånd räcker upp en hand.

Eftersom stämningen var så bra så valde vi att stanna kvar för att se matchen. Det var tur det. När tyskarna gjorde 2-0 så försvann publikstödet, alla våra internationella vänner som hejat på Sverige i tio minuter fann andra, mer roande sysselsättningar. Innan dess hade det bjudits på brottning, fyllesnack, hot om vräkning (Det sämsta med Japan är redan innan kl9 klagar folk på om man spelar lite musik och umgås), jag pratade tyska och ett födelsedagskalas i huset hade slagits ihop med vårt firande.

Nej, nu är det dags för en fotbollstränare istället för nån fjantig militär i sunkig träningsoverall. Gärna en utländsk som inte vill pola med spelarna, tar rationella beslut, klär sig i kostym och har en vilja att vinna.

Jag gick raka vägen i säng efter matchen, det var inte roligt längre då. Det här världsmästerskapet, för svensk del, var värre än det -98 i Frankrike. En spelare var bra, och jag hoppas fortfarande för Freddies skull att han kan få byta land. Det måste kännas mer hopplöst för honom nu än vad det gjorde för George Weah med hans Liberia. Och han fick ändå köpa mat och flygbiljetter till alla spelarna för att de skulle kunna spela landskamper.