3. Hur kände du dig i början, ensam i ett främmande land?

Min första dag var jag fast i en dimmig bubbla av kaos, oförmögen att ta mig ur och kulturchockad å det grövsta. Det började redan på flygplatsen; utan att kunna förklara varför slet de upp min väska och gick igenom den långsamt och metodiskt, plagg för plagg. Sen blev det värre. När jag väl kom till Osaka, där jag tänkt spendera några dagar innan skolan startade, blev jag överfallen av en värme och luftfuktighet ingen kan beskriva, desto mindre leva i. Jag var drypande blöt, trött på gränsen till sanslös och släpade runt på en femtiokilosväska i ett land där ingen kunde prata engelska, ingen förstod vad jag ville och gav mig själv ut på jakt efter ett hotell. Fråga mig inte varför men jag hamnade på smågator, i gränder och långt borta från hetsen och jäktet runt stationen. Där fanns det tre typer av verksamheter. Barer; trånga, knappt med plats för bardisk och stolar. Affärer; med väggarna fyllda av grimaserande, avklädda, gråtande, onanerande och skrikande unga flickor, ofta yngre än så. Hotell; nätta, i marmor, med bilder på rum i olika perversa utstyrslar, med skynke för receptionen så att jag inte kunde se de som gång efter annan nekade mig inträde. Jag besökte ett trettiotal sådana innan jag tog tåget till Kyoto där jag fann ett hotell och föll ihop medvetslös på sängen.