Såhär 55 timmar innan.

Personalen på "international office" trodde verkligen att jag skulle åka till Malaysia bara över helgen när jag sa jag åker på fredag...de fick nästan spader när jag sa att jag blir borta i tio dagar.

Japansk tv är verkligen inte min grej; igår kollade jag på ett långt program som handlade om längden på kjolarna som flickorna har i skolan. De diskuterade hur viktigt väldigt uppvikta kjolar är för popularitet och därmed välmående. Som bonus fick man se gamla klipp på när lärarna mätte längden på kjolarna med linjal. De gör fortfarande så men klippen var ändå uppemot 25år gamla.

Det slog mig igår att vi inte har någon kontaktinfo till Wayne, vi får helt enkelt hoppas han möter oss på flygplatsen.

Jag hade hatt på mig förra veckan. Idag lunchade jag med två tjejer som kommenterade hur fint det var. Bra så. Men de hade även noterat att jag var väldigt trött alla dagar förra veckan, utan att vi hade pratat en enda gång. Jag blir lika förvånad varje gång något sådant händer, hur klarar folk att lägga märke till sådana detaljer? Själv kan jag inte ens komma ihåg vad jag haft för kläder på mig de senaste dagarna, än mindre vad andra haft på sig.

Efter texten;
*Jag har genomfört en intervju med lillasyster, möjligt att ni kan få ta del av den under min frånvaro.
*Är det någon som vet vad som är schysst bröllopsklädsel i Malaysia? Hel kostym känns minst sagt varmt.
*Jag har som ensamboende flyttat ut i vardagsrummet, ett beteende jag haft så länge jag kan minnas. Alla kvällar jag var ensam hemma som liten valde jag att sova i vardagsrummet.
*Och jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska sy upp, nu är jag inne på frack.
*Jag har lurat Yusaku så många gånger i interntelefonen nu att det snart inte är roligt längre. Idag var jag amerikansk polis som skulle gripa brasilianaren i huset. Allt han fick fram var ett ynkligt "hai"
*Min hetsbantning gav inget resultat -den här gången heller.