4. Hur blev/blir du bemött av människorna i landet?

Jag är vit, jag är blond, jag är Beckham. Det var värst i början, nu har de vant sig vid mig på samma sätt som jag vant mig vid dem. En del pekar och viskar, många är nyfikna men alla är trevliga. Fast det kommer alltid vara en gräns mellan oss; jag kommer aldrig att kunna bli en av dem oavsett hur länge jag bor här, hur väl jag talar språket och hur många halvjapanska barn jag får.