Kallt i Kyoto

Vad gäller resor till Kyoto vintertid så gäller fortfarande rekommendationen; Åk inte!

När vi steg ur nattbussen en tidig frostmorgon i mitten av Mars kunde man nästan tro vi var i Sverige, så kallt var det. Att stega de femton minuterna från stationen hit till Lumiere Mamiya var näst intill outhärdligt och vi fick göra ett värmestopp på 7-11 efter halva vägen.

Däremot bör ni sätta er på samma flight som mig tillbaka, den andra April förväntas blomningen komma igång ordentligt.

Måndag; sen blev det onsdag. Vi kom omsider iväg till Universal Studios Japan, ett mycket omtalat utflyktsmål. Trots det hade jag fattat det som om att det var inomhus, det kan jag säga nu att det var det inte. I mångt och mycket påminde det om Disneyland, med den stora skillnaden att det var mindre fart och fler visuella effekter i attraktionerna. Köerna var nästan lika långa (vi maxade 45 min vid jurassic park) och affärerna definitivt lika många.

Jag menar hur kul är det egentligen att handla souvenirer åt de där hemma i spöregn - en hel dag!? Lägg till att först inte ha något paraply och sedan ha ett så litet att det knappt täcker presentpåsarna och dessutom vänds utåin när vinden blåser på. Plussa blixtar och dunder så har ni vår torsdag.

Bland attraktionerna var vi eniga i att "Spindelmannen" var bäst och att "hajen" blev mer effektfull då vi gjorde den kvällstid. Flera attraktioner gjordes med 3D-glasögon på, vissa hade även lagt till ett D (4D) och sprutade vatten och blåste luft i tid och otid.

Jag vet inte om jag vill kalla det smidigt eller inte men när killen i kassan vid fem i fyra sa att jag behövde fixa en stämpel på ett annat ställe samt att immigrationsbyrån stängde vid fyra så blev jag ack så stressad. Att det då tagit oss fyra timmar att komma dit beror lika mycket på promenadsjuka som på kommunikationsmissar som på kultur. Inte för att jag själv märkt av det så mycket men det sägs om japaner att de gärna pekar åt ett håll bara för att inte behöva stå svarslösa, man kan säga att vad vi råkade ut för var något ditåt. Tänk er en shoppingrunda som vi avslutade tomhänta så har ni vår tisdag också.

Om maten och snacksen vet vi inte så mycket, jag noterade dock att samma goda honungsstänger som de hade på Disneyland fanns även där. Affärerna var en liten besvikelse, om man inte varit ute efter småkakor vill säga, eftersom de inte sålde Rosa Pantern-tishörts för killar.

Efter texten;

*Två dagar kvar

*Som lydiga svenskar utomlands har vi nu sett hela sällskapsresanboxen. Undrar om jag någonsin haft större lycka av ett materiellt ting.

*Imorn är det packning och "familjemiddag". Vi kallar det så eftersom att det är ett av de få orden Wayne kan på svenska. Andra ord han har flitig användning för är "hemligt" och "servitris"

*Att de små flickorna orkar köpa på sig så mycket souvenirer, vi nöjde oss med varsin tishört från HRC.

*Vet nån hur man plockar bort alkolåset på bloggen? (Alltså bokstäverna man måste skriva in för att kunna publicera.)