Kapselhotell
Jo, lördagen var som sagt ingenting. Vi solade i Uenoparken, kom tillbaka till vårt hostel, blev utslängda från vårt hostel och drog vidare. Drog vidare till Shibuya och mitt första möte med ett Kapselhotell.
Det kan väl sägas att det ser ut som en vanlig byggnad. Jag skriver byggnad för att det knappast påminner om ett hotell, det finns alls inga balkonger och knappt några fönster. En tråkig grå färg förstås, och märkligt nog inga neonljus. Inne i huset fanns reception och värdeskåp på våning ett, omklädningsrum på våning två, tv-rum med massagestolar på våning fyra och sento (japanskt tvättbad med bastu) på våning fem. Resterande fyra våningar var kapslar. Man har sin egen kapsel och de är inte alls så okomfortabla som ryktet låtit veta. Tvärtom; du får schyssta sängkläder, radio, tv (med hörlurar för den som vill knappa in de förbjudna kanalerna) och möjlighet att stänga om sig. Allt detta för 250:- per natt. Det som vi var på i Shibuya ligger en bit upp på Dogen(...), det finns även ett i närheten av Asakusa station (Tror att det även accepterar kvinnor) och säkerligen ett stort antal fler. Varning utfärdas för att det är 500yen i avgift för varje timme efter tio (utcheckning). Vi lyckades dock snacka bort vår, men det är inget som rekommenderas.
Söndagen går väl heller inte till historien, förutom att min vän prylbögen inhandlade tidigare nämnda elektronikprodukter. Vi knallade heller inte så mycket den här dagen eftersom våra kroppar började bli rätt slitna efter alla dagar ute i fält (typiskt lumparuttryck). Vi åkte sen nattbuss tillbaka och den gamla devisen "det är roligare att åka buss när bussen rör sig än när den står still" gäller fortfarande.
Efter texten;
*Det vi mådde bäst av på kapselhotellet var nog trots allt bastun. Huden trillade av lite fortare där.
*Puckona på CSN har skickat mig mer pengar nu, så jag ska börja samla in alla mina skuldbrev.
*Tre dagar kvar tills jag börjar synas hemma på Tuna torg.
*Vi blev alltså inte utslängda, vi saknade bara en "reservation"
*Det var efter den här helgen jag bestämde mig för att göra något åt kulan på magen.
Det kan väl sägas att det ser ut som en vanlig byggnad. Jag skriver byggnad för att det knappast påminner om ett hotell, det finns alls inga balkonger och knappt några fönster. En tråkig grå färg förstås, och märkligt nog inga neonljus. Inne i huset fanns reception och värdeskåp på våning ett, omklädningsrum på våning två, tv-rum med massagestolar på våning fyra och sento (japanskt tvättbad med bastu) på våning fem. Resterande fyra våningar var kapslar. Man har sin egen kapsel och de är inte alls så okomfortabla som ryktet låtit veta. Tvärtom; du får schyssta sängkläder, radio, tv (med hörlurar för den som vill knappa in de förbjudna kanalerna) och möjlighet att stänga om sig. Allt detta för 250:- per natt. Det som vi var på i Shibuya ligger en bit upp på Dogen(...), det finns även ett i närheten av Asakusa station (Tror att det även accepterar kvinnor) och säkerligen ett stort antal fler. Varning utfärdas för att det är 500yen i avgift för varje timme efter tio (utcheckning). Vi lyckades dock snacka bort vår, men det är inget som rekommenderas.
Söndagen går väl heller inte till historien, förutom att min vän prylbögen inhandlade tidigare nämnda elektronikprodukter. Vi knallade heller inte så mycket den här dagen eftersom våra kroppar började bli rätt slitna efter alla dagar ute i fält (typiskt lumparuttryck). Vi åkte sen nattbuss tillbaka och den gamla devisen "det är roligare att åka buss när bussen rör sig än när den står still" gäller fortfarande.
Efter texten;
*Det vi mådde bäst av på kapselhotellet var nog trots allt bastun. Huden trillade av lite fortare där.
*Puckona på CSN har skickat mig mer pengar nu, så jag ska börja samla in alla mina skuldbrev.
*Tre dagar kvar tills jag börjar synas hemma på Tuna torg.
*Vi blev alltså inte utslängda, vi saknade bara en "reservation"
*Det var efter den här helgen jag bestämde mig för att göra något åt kulan på magen.
1 Comments:
mycket intiresno, tack
Skicka en kommentar
<< Home