Sverige

Kallt. Så kallt att tänderna hackar och håret på armarna reser sig. Jag går med långkalsonger under jeansen varje dag, släpar med mig tumvantarna var jag än ska och går inte utomhus mer än nödvändigt.

Jag har varit hemma några dagar nu. Gjort saker jag är van vid, sånt som jag brukar göra när jag är hemma. Men en del saker har tappat sin glans, de känns inte lika roliga längre; saker som att titta på människor och kolla efter det senaste i klädväg. Vi svenskar är färre, gråare och tråkigare. Och framförallt: likadana. Det är ingen som sticker ut, ingen som bryter mönstret och det finns ingen möjlighet till att göra det heller.

Men det ska ni veta; jag är jäkligt glad att vara hemma. Har ätit potatis, pizza, smakat pasta, druckit vanligt te, ätit godis och kollat på normalt funtad tv. Samt umgåtts med de jag tycker om.

En sak jag blev tillsagd om direkt är att kolla folk i ögonen när jag pratar. I Japan gör de inte det, de tittar bort eller ner. Och tydligen gör jag detsamma. Det känns som att sättet man bemöter människor på är helt annorlunda, som om jag varit på en annan planet.

Efter texten;

*I Japan får man se hela eftertexten på bio innan de tänder lyset. Så var inte fallet när vi såg den skapliga homorullen "Brokeback Mountain" igår.

*Jag har envisats med att vara vi med japanerna och "nia" svenskar. Ska sluta med det.