En dag, som alla andra dagar.

(första gången William ser snö)

Just idag hade han tur, det var inte solsken men inte heller regn. Han gäspade, tittade återigen på klockan och lät sen blicken fara utåt, uppåt, mot himlen. Där uppe såg han fåglar ingen annan såg, han hörde kvitter ingen annan hörde och han funderade på varför, vad, hur och när.

När William till slut kom med sina jäktade steg och oskyldiga ögon ville han raljera med honom, klämma till lite extra så han skulle förstå; jag står inte här som ett fån och väntar på dig en gång till!. Istället väntade han in de slitna orden "I'm sorry Jimmy, I'm always late." Vilket as; ursäkta dig till din fru istället, säg att du måste komma i tid, att du sabbar för andra, att det står en kille med tunga ögonlock som slitit sig upp för att möta dig vid stationen, att killen är snäll och väntar på dig men inte kommer vänta för alltid. Den killen tyckte att William kunde ta sitt välbetalda modelljobb och sina groupies och dra till Arktis istället. Han skulle kunna göra det lika bra, hur svårt kunde det vara att stå uppsminkad och avklädd inför en kamera och en homofotograf.

Jag säger bara fy fan för bittra människor, avundsjuka är vad det är...inget annat än jante i Japan.