Gratisparfym och hål i huvudet

Den andra mars var till hälften förgången, försvunnen som alla dagar av de två veckorna i Sverige, när han med ett par skitiga skor drällde in i terminal 2 vid Arlanda flygplats. Utanför var det ömsom snö, ömsom sol och ömsom storm; förutom när det kom alltihop på samma gång. I sanningens namn ska sägas att han inte lade märke på vädret, utan det här var hur han föreställde sig i efterhand hur det kunde ha varit, som det borde ha varit.

Inne i terminalen var det tyst och folktomt, som om alla andra resenärer ångrat sig och vänt hemåt igen. Han checkade in väskan och märkte att den, halvtom och utan rusdrycker, uppnådde maxvikten 20kilogram. Han tänkte att han behövde jämföra priser på skicka hem överkilon och att böta för övervikt, att det skulle bli dyrt hursom var han väl införstådd med. Den unga kvinnan i disken sa han inte hade fått någon sittplats, att han fick flyga businessklass istället; varvid han bockade och gick igenom säkerhetskontrollen.

Avgångshallen var lika tom den, sånär på en kiosk och en chokladaffär, eller om det var ett chokladgalleri, ockerpriserna talade för det senare men i pressbyråns regi kan även det första varit möjligt. Han slog sig ned på bänkraden närmast gate 63, noterade att planet mot Helsingfors fortfarande beräknades gå 1425 och tog upp sin bok. Han hade börjat läsa Strindbergs "Hemsöborna" tidigare men inte lyckats komma ihåg den den berömda inledningen "Han kom som ett yrväder en aprilafton med ett höganäskrus i en svångrem om halsen". Den här gången läste han det noga fyra gånger innan han ansåg sig vara nöjd, men likväl hade han redan i mitten av tredje stycket glömt det återigen.

Vilka fördelar han gjort sig genom att businessklass istället tänkte han inte så mycket på men han såg till att äta ordentligt, dricka mycket, läsa flertalet tidningar och sträcka lite extra på benen under den timme det tog till den finska huvudstaden.

Att det var kort tid från det ena planet till det andra, det kände han när han fick hasta inne på toaletten under det att de ropade sista utrop för flight AY0077 till Osaka. Men inte visste han då att det gått så fort att resväskans hans inte hann med, utan blivit kvar i Finland, något han blev varse långt senare efter att ha stått och glott på ett rullband i en halvtimme. Då han alltså inte visste om väskstrulet när han bordade planet behövde han inte bekymra sig över det, däremot fick han andra tankekluringar att ägna sig åt. På biljetten stod det 6L, det stod klart och tydligt och kunde inte läsas på annat sätt. Trots det tittade han sig orolig om innan han la upp bagaget och sjönk ner i sin stol. Anledningen var att han återigen hamnat i businessklass tillsammans med ett antal välklädda herrar och en japansk kvinna vid sin sida. Han mindes hemresan med Finnair, då han tillsammans med sin gode vän suttit precis bakom skynket som skiljde de "vanliga" från de "odödliga" och hur de avundsjukt iakttagit allt som hände framför dem fram tills skynket dragits för. Vännen hade till och med dristat sig till att besöka deras toalett, en historia han än idag kan berätta med drömmande ögon.

Han föreställde sig själv som världsvan, sofistikerad och förmer, därför valde han att inte släppa lös den nyfikenhet som värkte i fingrarna. Istället satt han helt still utan att prova alla de knappar han hade framför sig. Det dröjde ända tills finskan bredvid, som bytt till sig denna plats i himmelriket, började trycka ovant på knapparna innan han själv kom igång. Inom fem minuter låg han raklång med den personliga tv-skärmen uppvecklad, en bärbar DVD med skärm på bordet, finsk hårdrock i hörlurarna och en undrande flygvärdinna vid sin sida.
-Ursäkta, du ville ha hjälp.
-Öh...(tänk en reaktion som avslöjar någon som inte har en aning om hur han hamnat i en situation)
-Ni tryckte på knappen.
-Öh...ja, just det...skulle jag kunna få en kudde, en filt och något att dricka...ett glas juice tack.
-Något mer?
-Nej tack, det är bra så.

De tio timmarna på planet kan inte sägas ha varit av annat än godo. Han drack vin till varje måltid utan att vara sugen, bad om ett större urval av filmer av filmer och använde fler tanborstar, sköljde munnen oftare, sprutade mer parfym och tvättade ansiktet noggrannare än vad han behövde inne på toaletten. På minussidan hamnade att han var tvungen att hålla matbrickorna städade och att hans nyvunna karakteristiska rakryggade stil åsamkade honom ett blodigt jack i huvudet när han för tredje gången for in i bagagehyllan. Det enda han inte lyckades få maximal vinning ur var den på alla ledder reglerbara stolen, men då tänkte han på sin mormor som nyligen köpt en hästens säng "Jodå, den är väldigt skön men på nätterna då drar jag ur kontakten. Inte behöver jag alla de där sakerna för att sova inte."

När de omsider flög in över Japan värmdes planet upp av solen. Efter att ha seglat på molnen ett tag flög de in bland dem och han kunde då se hur dess skuggor gjorde figurer på det klarblå vattnet. Vissa föreställde djur från cirkusen, andra föreställde byggnader och konstverk; han kunde till och med se folk han kände som liknade djuren på cirkusen. Han tänkte också att vågorna var stora fiskarsom hoppade, han förstod att det inte var så men tänkte att det var valanarna de sett utanför Tokashiki som nu hade tagit sig norrut.

Landningen var lugn och på vägen ut ur planet när han vände sig om och tittade tillbaka mot 6L så tänkte han att nu var hans tid bland gräddan över, nu var det dags för nya äventyr. Och han var inte så ledsen för det, han var mest lyrisk över vädret, 13grader vid nio på morgonen skvallrade om bättre tider.