10 april, 2006

Partypojkar

Japan är under tio dagar värdar åt två partypojkar som satte Osaka i gungning direkt.

Jag tänkte att jag skulle vara smart och använda min dygnsrytm till något positivt, åka in till Kyoto och fotografera blomningen innan alla andra. Det var det ett par tusen till som tänkte. Jag var nära att ge upp direkt men stod stark och tog bilder på massa människor i förgrunden och körsbärsträd i bakgrunden.

Inte nog med att de fick stan att gunga, en av dem blev uppenbart sjösjuk och fick ta igen sig på golvet ett tag under det nattliga besöket på karaoken. Och det var efter att han låtit sig bli fotograferad i en kopiator.

Skolan börjar imorn. Det känns inte så jättelurvigt ska jag säga, motivationen är inte vad den borde vara men min terapuet envisas med att säga "bara det kommer igång så..." Den här terminen blir det japanska, japanska och japanska. Från 9-12 varje dag har jag japanska, tre av dem så fortsätter det ett par timmar till. Kul. Jättekul.

Stället hette Pure, jag drog en ordvits om att det borde kallats Cure istället, vi slantade in och fick ett glas i handen. Så länge man lyckades hålla reda på glaset så var det bara att fylla på med valfri dryck, förlorade man det så hade man druckit klart. Mitt glas med Pina Colada blev stående fullt på bardisken uppe på VIP-avdelningen.

Men det ska sägas att om jag inte lyckas lära mig någonting den här terminen så är det lika bra jag bosätter mig i en liten håla i Sverige, typ Sundsvall, söker jobb på långvården och sen hoppas på att jag inte behöver använda mig av andra språk än svenska.

Vi skrattade gott åt minnet av biljardpakistaniern som i par med den onyktraste av oss vann två gånger på den gröna mattan. Första gången satt vi åttan, andra satte vi inget alls.

Min klasskompis William har förresten blivit modell. Han säger det är precis som man hört om det yrket. Alla nyper en i stjärten och den manlige chefen lockar med blöta hotellnätter tillsammans i stan. Det är inte bättre än att man blir lite avis och tänker på när man själv hade chansen.

Att vi gick på SPA istället för att åka hem förhöjer kvällen en del; fastän vattnet var för varmt för ömma huvuden och bastu inte ens var att tänka på.

Jo, för jag hade ju chansen att bli kändis, att spela med i det här årets storfilm. Jag blev lovad reklamfilmer, modellkontrakt och gud vet vad, men...-försov mig. Och det slog mig lite när jag tänkte på det hur ofta folk halkar in på bananskal och lever gott av det...och jag kan väl säga som så att jag försuttit min första klase bananer.

Efter texten;

*"Pure ligger vid den designade byggnaden" (okänd svensk vägbeskrivare). Som om det finns byggnader som inte är designade.