Jo, byxorna sprack verkligen.

Helgen var lika dyr som vanligt. Maste sluta med partajandet och spara pengar istallet.

For att Mr Johnson skule kunna ta sin dotter till skolfestivalen pa sondagen sa fick vi helt enkelt ga ut pa fredagen istallet. Vilket innebar att den dagen blev lite stressig.

Sag ni pa nyheterna att atta(!) barn dott och cirka fyrtio skadats allvarligt i en skola i Kina. Nagon hade tydligen skapat panik genom att skrika "spokena kommer". Tyvarr ar det inget skamt och antagligen ingen engangsforeteelse. Det har folket ar sa otroligt mallade.

Vi hade inte behovt stressa. Nar vi kommit halvvags sa stannade vi i femtio minuter for att nagon hade traffats av taget. Med storsta sannolikhet for att nagon hoppat. Intressant har ar att familjen far betala for att plocka upp delarna av kroppen och for den utredning som faststaller sjalvmord. Som svensk ar man forstaende eftersom alla har vet att i Sverige tar var och varannan person sjalvmord under vinterhalvaret.

Val framme tog vi in pa en bar som sag ut som en ateranvand sopptipp; men olen var billig och maten gjorde oss inte sjuka sa vi var nojda. Som bonus berattade en aldre herre om sin svaga utrustning som han skulle hem och anvanda med sin fru. Det var efter att han berattat hur handsome jag var.

Vi besokte ytterligare en bar dar vi lat den allt onyktrare Mr Johnson forklara var paverkan pa de Japanska tjejerna. William hade overlagset storst potential "hello kitty qute", Wayne var ett genious, Jag hade Beckhamlooken, Hjulio var farlig och Mr Johnson sjalv var tjock. Ni ska fa se kort pa William nar han mailat dem till mig.

Taxi till en form av kottmarknad dar vi dansade jarnet. Jag a Hjulio dansade jarnet. Och det var nar vi tog en paus det hande. Vi kopte oss nagon form av mexikanska hamburgare som Mr Johnson inte kunde fa nog av. Han bojde sig helt sonika for att ta en tugga fran Waynes burgare och da sprack de. Det blev ett jattehal i den stackars mannens byxor och vi skrattade sa at honom. Alldeles forkrossad var han nar han argumenterade for att han lika garna kunde ga utan byxor. Bild finnes.

Vi sov inte pa nat iternetcafe som planerat, inte heller pa ett kapselhotell. Vi tog taget hem. Precis som vanligt. Hemma sa storhandlade vi pa bageriet innan jag stop i sang. Jag kommer dessutom ihag att det sporegnade.

Ryukoku matsui var ingen vidare festival. Vid narmare eftertanke var det nog inte ens en festival. Positivt var dock att de hade valdigt god mat. I ovrigt var det galla pojkband utan kansla for takt och ton, en loppmarknad, ett spokrum och kinesisk dans.

Annars var helgen ett potpurri av laxor. Mest spannande var Buddhismen; berattade for Erika att jag borjat meditera och pa hennes reaktion verkar det som om att hon direkt skulle ut och annonsera efter en ny pojkvan, eller livskamrat som vi sager har. Det ar alltsa inget farligt, utan mest for att jag ska kunna kontrollera mina aggressioner och dampa de lyckorus jag kanner ibland. Sjalvkontroll.

Hemingwayprojektet blev som ett welcomeparty; torrt, forutsagbart och olidligt langt.

Helgen fick iaf ett bra slut nar vi bjod ut var man pa gymmet, Ojsan, pa lite japanese barbeque. Latt det godaste jag atit i det har landet an sa lange. Men dyrt

Dagens ord; Biero dokudesuka?- vart ar min ol? Anvandes helst i samband med leende i avsikt att bestalla en ol fran kvinnlig bartender.

Efter texten;

#Strackningen ar kvar; mojligtvis ingen traning onsdag.

#Traffade vaxjostudenter vid Osaka station -varlden ar allt bra liten.

#Att meditera kan vara svart; igar slutade det med att jag sag dead people.

#Medan mina skjortor dammar sa ar jag i desperate need efter lite luvtrojor.

#Har en galet lang helg; start idag 1640. Forvanta er inte mig forran pa mandag igen.