Den första vårdagen

Vi satt vid en hemlig sjö. Han i keps. Jag i mössa. Vi hade vandrat utan mål men som av en slump hittade vi den, gömd bakom buskar och träd men ändå precis intill vägkanten. Det var skönt med en paus. Den ljumma brisen smekte vattenytan och jag lutade mig bakåt mot klippväggen. Hård och grå. Den värmande vårsolen speglades i vattnet, jag såg små kristaller som flöt på ytan styrda av vindens andetag. Jag la mig ner med fötterna precis i vattenbrynet och somnade. Och drömde.

Jag drömde om Okinawa, att jag var där. Jag drömde om en skimrande vit sand i solnedgången. Att jag satt där på stranden med en halvdrucken, skitig flaska billigt rödvin. Och det var varmt, skönt och jag var tyst. Tyst satt jag där på stranden och bara lyssnade på vågorna. Jag tänkte på hur annorlunda varit om jag vuxit upp på Okinawa, om jag vuxit upp i värmen. Sen vaknade jag av att min dinglande fot hade somnat. Det var fortfarande varmt. Jag gnuggade ögonen och reste mig upp. Det är vår idag.