Inte lika kul längre.

Han sa att jag inte skulle skriva det här. Inte skriva så här om jag hängde från kanten. Utan hjälp och med sviktande kraft.

Försökte idag. Satte på mig festkostymen och hatten, rakade mig noga och skyndade till tåget. Men jag vill inte längre, vill inte partaja. Gravöl går bra, diskussioner om livet, filosoferande och skapande men inte party. Jag gav upp redan efter att vi haft quiz, ett quiz av amerikaner för amerikaner. När det var dags att gå på valentinefest så slet jag av den röda slipsen och knallade hem istället.

Vill inte direkt påstå att jag tröttnat på att dansa och skapa nya kontakter, men det ska allt bli bra skönt att få se en välkänd nuna nästa vecka.

Kyoto är, som jag gnällt över förr, ingen partystad. Det passar mig rätt bra, jag är inte heller så party. Mitt problem är egentligen Seta. Jag bor i Seta. Det tar sjutton minuter att åka tåg från Kyoto till Seta. Tåget slutar gå vid ett och börjar inte förrän halv sju. Det är antingen eller. Allt eller inget. Dansgolvet eller sängen. Jag har mer och mer börjat föredra sängen.

Dagens ord; nekutai pin ga arimasuka- har ni en slipsnål. Frågar man vid Kyoto Tower så kan de plocka fram en gullig med symboler för Kyoto på.

Efter texten;

*Nej; jag använder aldrig slips vanligtvis. Var för att jag behövde något rött.

*Vet att det inte är "alla hjä..." ännu men jag tvivlar på att japanerna gör det. Halloween firade vi tex tre veckor i sträck.

*En jag känner har/hade dejt idag; lite sugen på att få veta hur det går/gått.

*Det är sjukt tråkigt att laga mat i det här landet. Var är fyllekäket?

*Det händer att jag läser bloggar; det har fått mig att fundera på om jag hade fel när jag skrev att allt läsvärt var skrivet av glada människor, även tragiska, dystra, sorgsna historier. Jag tänkte så för att ledsna människor antagligen har något bättre för sig. Nu är jag inte lika säker längre.

*Visste ni att det engelska ord som har flest synonymer är drunk? Min vän Steve kunde det men vi skrev aldrig ner det på pappret.