Jim, this is your life. Part 1

Den här texten påbörjades i syfte att berätta om min Kyushuresa, därav på-gång känslan i första stycket. Men håll till godo, vi är snart på Kyushu.

1205A Lumiere Mamiya, Seta, Shiga, Japan är ett fördelaktigt boende. Bekvämt. Tv, dvd, Internet, ett stort marmorerat badrum med dusch, väggspegel, badkar och två handfat, air-conditioners som värmer på vintern och svalkar på sommaren, ett schysst vardagsrum och ett ordentligt kök. Problemen som kan uppstå är att toapappret tar slut, att jag inte har några rena strumpor kvar eller att det kommer några bananflugor för att vi inte gått ut med soporna på ett tag. Inte ens lakanen behöver vi bry oss om, det kommer två rena uppsättningar den sjunde varje månad som hängs på dörren. Det är minst sagt ett överkomligt leverne. Men det kan bli tråkigt. Man inser att man har kollat två filmer, surfat nätet ett par timmar, käkat lite kakor och resten av dagen har man mest slappat. För mig var det till och med så bekvämt att jag kunde ställa om mig till svensk tid och kunna snacka skit med alla där hemma. Kanon. Super. Jättebra. Inte. Som tur var kom det upp en rund varningslampa efter några dagar som blinkade i rött. När den gjorde så mot bakgrunden av mina vita tapeter så insåg jag att jag var i Japan. Jag bor i fucking Japan! Smaka på den. Jag lever, bor, studerar, sover, käkar, tränar, hänger och skiter i Japan. Japan; landet som alla svenskar vet att det är så dyrt, de käkar rå fisk, kollar på modernt tecknat, allt är högteknologiskt, folk sover i små byrålådssängar, de är vänliga och deras alfabet är en massa bilder som totalt saknar koppling till logik. Och så är deras skola otroligt tuff, nästan inhuman.

Ni som följt bloggen vet att jag stört mig en del på de förutfattade meningar vi utlänningar har om Japan.

Att komma till Japan är, inte som att utan är, att komma till en ny värld. En värld där endast ett fåtal pratar engelska och de flesta ser likadana ut. Inte exakt likadana ut men om vi ska ta en liknelse hemifrån så kan jag även påstå att alla tjejer som finns fotograferade på http://www.stureplan.se/ ser likadana ut. Killarna med för den delen. Och porren sen; det går inte att undvika att förstå att männen här har närmre till grottmänniskan än till den svenske ”moderne” mannen. Ni vet killen som gråter till Titanic, kan fixa disken, byter blöjor men samtidigt inte har det minsta problemet med att hugga lite ved för att fixa en mysig brasa med lite vitt vin, räkor och Barry White. Min första dag i Japan var ett enda långt irrande i gränder mellan kärlekshotell, barer och sensommarrean på tjejer som precis fyllt 20 och ansågs förbrukade. Helt ogenerat går japanen alltså in i en affär, pekar på en bild av den flicka han vill ha ”umgänge” med de kommande timmarna, betalar och sen hämtar personalen upp henne och de tar in på ett kärlekshotell. Allt detta sker nattetid såväl som dagtid. Jag förstod ganska snabbt att min tid här skulle bli en enda lång kulturchock, för det här landet är helt annorlunda jämfört med ert. Jag kan inte riktigt beskriva, för det är de små sakerna som gör det. Det här landet är till exempel oerhört hierarkiskt fast du ser det inte direkt som utlänning, eller gaijin som de kallar oss för men efter att tag så börjar du märka att folk pratar helt annorlunda med personer av olika status. Och det är inte som i Sverige där man kanske väljer orden lite bättre när man pratar med chefen än när man pratar med snabbköpskassörskan (Här förutsatt att det inte är samma person), utan det finns till och med ett speciellt språk, kega, som används vid arbetsintervjuer, samtal med de äldre i släkten och dylikt. Män är självklart högre stående än kvinnor och skall tilltalas därefter. Ålder, även om de är födda samma år, är annars den mest avgörande faktorn, detta gäller även inom familjen. Lillebror bör alltså tilltala storasyster med respekt. Jag vill inte överdriva det här, precis som jag sa är det inget som är väldigt tydligt till en början, men efter ett tag så märker man av det trots att det likt alla gamla traditioner i de flesta länder försvinner mer och mer.

Undrar om alla traditioners försvinnande innebär att vi sakta går mot en värld där det mesta är likadant överallt.

För att undvika kulturkrocken; saknaden av lösgodis, kött & potatis, varierad tv, populärmusik, sköljmedel, bestick, ugn, gräsmattor, utrymme och mycket mer med det så bestämde jag mig för att anpassa mig. Se det som ett kulturutbyte istället för som en kulturchock. Lära mig äta nudlar med pinnar, uppskatta J-pop, äta mindre godis, sluta tvätta, se det positiva i att det alltid fanns folk överallt, äta ris till varje måltid, lära mig språket så att jag kunde kommunicera och bara försöka blunda för allt som hade med porr och kvinnoförnedring att göra. Ta mig inte fel nu; jag är ingen militant motståndare till porr, absolut inte. Jag är bara emot den som den uttrycker sig i Japan med alldeles för unga tjejer och alldeles för odiskret. Senast för ett par dagar sedan så såg jag en man sitta vid stadshusets datorer och surfa in på de mest obscena sidor utan att ens vända sig om för att kontrollera om någon såg och det händer dessutom väldigt ofta att äldre herrar läser tecknad porr på tåget hem från jobbet. Äckligt är det. Äckligt. Att min klasskamrat Josefine vittnar om att äldre män har tafsat, har kommenterat och uppträtt tvivelaktigt ett flertal gånger får mig bara att känna mer förakt för männen. Märkligast av allt är trots allt att de ser så ofarliga ut. Alla iklädda likadana mörka kostymer med vit skjorta, slips, glasögon, portfölj och en flint till det. Så harmlös är deras uppenbarelse.

Jag vet inte varför jag alltid är så negativ, jag trivs här. Jag skulle kunna tänka mig att bo i det här landet.

Dagens ord; Nihon ni sundeimasu – Jag bor i Japan. Byt ut Nihon mot stället där ni själva bor så har ni en utmärkt mening att jobba med och visa upp.

Efter texten;

*Wayne lider fortsatt av stora finansiella problem, trots det sitter han fortsatt bara framför datorn och chattar. Tre veckor nu och det tickar fortfarande. Idag ville han låna pengar men jag har tyvärr inga.

*Såg 4bröllop och 1begravning igår; Hugh Grant kan inte vara annat än bäst.

*Att vara tillbaka i Kyoto är kallt. Alldeles för kallt.

*Mamma; jag har börjat med tandtråd och munskölj

*Sport; Zlatan borde inte ha rakat sig, Foppa är värd att vänta på och vem fan tog ut Mika Hannula? Tur att jag slipper se skiten.