Dryckesvanor

Det här handlar inte om mig. Inte om mina dryckesvanor. Det handlar om folkslag. Folkslags dryckesvanor.

Sen jag flyttade till Japan så har jag lagt större intresse vid att läsa saker som handlar om mitt land i öst. Framförallt saker som skrivs på svenska. Saker som inte stämmer. Jag vet inte hur ofta jag läst att japaner och svenskar är lika. Att vi är tysta, artiga och lite ”frusna” folkslag. Men framförallt handlar det om dryckesvanor. Svenskar och japaner dricker för att bli fulla. Basta. I min värld existerar inte likheterna alls. Jag har åkt tunnelbana i London också, det är precis lika tyst, och ibland livligt, där. Det går heller inte att prata om folkslag. Sverige är ett mångkulturellt land med massor av immigranter i flera generationer. Japan har varit stängt. Ja, landet var stängt under en lång period. Dessutom finns här ett otroligt motstånd mot allt vad invandrare är, det finns ju som jag senast nämnde igår ett namn för oss, gaijin, som används när det pratar om oss. De säger i princip ”Invandraren här har ingen koll, kan du visa honom dit och dit”. Av Japans befolkning är 2% av utländsk härkomst, och här räknas det även om du är sjunde generationens invandrare, du är fortfarande korean, amerikan eller kines, du hör inte riktigt till. Jag vet inte hur många i Sverige som ser ut som mig; blond och blåögd, men många är det inte (och här räknas inte de som artificiellt når ett sådant yttre). Faktum är ju att även jag är andra generationens invandrare, halvnorsk som jag är. Vid närmare titt på en mellanstadieklass i Japan, när de fortfarande har uniformen men ännu inte fått börja sminka och bestämma frisyr själva, så kan man upptäcka slående likheter mellan de allra flesta. Vi har i Sverige sedan lång tid tillbaka sett mångfaldhet som något positivt, i Japan gråter hela släkten när kvinnan bestämmer sig för att gifta sig med en amerikansk man.

Det är helt galet att jag så lätt halkar snett, ska komma till ämnet nu.

I Sverige dricks det ofta i syfte att bli onyktra, vi gör det för att kunna släppa loss och bli mer sociala. Många tycker att det är skönt att ta någonting efter en hård arbetsdag, andra sover bättre med ett glas vin i kroppen. Men de flesta dricker på fredags- och lördagskvällar. Och när det väl dricks, dricks det ordentlig. Detta gäller främst från de tidiga tonåren tills att man skaffat sig familj, har börjat betala på lånen för radhuset och börjar fundera på om man ska köpa husvagn eller kanske vänta ett år till. Vi ungdomar, framförallt vi som inte gör nåt viktigt (läs: brats och studenter), super, dansar, hånglar, provar droger, knullar runt med hela bekantskapskretsen och käkar bakispizza flera dagar i veckan. När vi väl växer upp håller vi inte igång lika ofta men de som varit på en 50årsfest och stoppat ett fnittrigt par från att smita in i yngsta dotterns sovrum vet att det kan bli rätt rejäla skivor då med. Vi gillar att umgås med alkohol i kroppen, då lyckas vi få fram det vi egentligen vill och många par har nog setts första gången i samband med ett alkoholaktigt arrangemang. Slåss gör vi också. Likväl som många vänner görs på fyllan så skaffar vi oss många ovänner också, med alkohol i blodet tappar vi lite av omdömet och kanske blir lite väl uppblåsta. Ibland leder det till slagsmål, ibland till att vi slutar hälsa men det leder alltid till att vi tar varje tillfälle i akt att fördöma motparten, det puckot.

Jag behöver ju egentligen inte skriva mer om hur vi svenskar fungerar, den delen har ni antagligen (bättre) koll på.

I Japan dricks det också. Det dricks ofta fram tills att man blir full. Aldrig redlös men berusad. Fast sätter man gör det på skiljer sig helt och totalt. Jag vet många förfester jag varit på hemma där vi varit 10-15 stycken och efter ett tag är det någon som ledsnar och vill gå ut för att dansa och träffa folk. Samma mening om japanerna skulle bli: I Japan har man aldrig hört talas om något som kallas förfest utan där går man direkt från jobbet med arbetskamraterna och sätter sig tillsammans vid ett bord på en bar eller restaurang och sen sitter man där tillsammans tills det är dags att gå och då splittar man notan rakt av. Och dans? Vad ska det vara bra för? I Kyoto, som är jämförbart med Stockholm, finns det tre dansgolv. Tre dansgolv finns det även hemma i Vallentuna. Om inte fler. Inte konstigt man blir full om man bara sänker öl efter öl utan att röra på sig och utan att pausa.

Kanske inte lika party men definitivt mer personligt.

Sällskapet är alltså ofta arbetskamraterna. De manliga arbetskamraterna. Kvinnor är inte ute och dricker så ofta men när de gör det är de ofta eskort åt en äldre man eller så har en grupp par gått upp tillsammans. Det finns ett otroligt stort mörkertal här eftersom så väldigt många tjejer säljs och erbjuds på olika mindre klubbar och huruvida de tjejerna dricker vet jag inte. Kvinnorna är absolut inga antidrickare men eftersom de har ansvar för barn och hem så har de helt enkelt inte tid. Eftersom det i Japan under en väldigt lång tid förekommit livstidsanställning så ter det sig helt naturligt att de man arbetar med även är desamma som man tar ett par öl och saké med. Tidpunkten skiljer sig väldigt från Sverige. Här är det väldigt vanlig att man går ut en vardagskväll och dricker, helgerna ska i mesta möjliga mån spenderas med familjen. Inte heller är det ovanligt att man går ut och dricker de flesta vardagskvällarna trots att man ska upp tidigt och jobba dagen efter. Att somna berusad klockan två och orka upp klockan fem är inget ovanligt, snarare regel. Detta gör att det finns en mängd övernattningsmöjligeter. Kapselhotellen (man sover på en säng som skjuts in i väggen) är framförallt till för affärsmän som blivit berusade och inte kan eller vill ta sig hem.

Jag som numera har svårt att komma upp över huvud taget.

Förutom ett jämt flöde av öl och saké (15-25procentigt vin gjort på ris som drickes rent och utan is) så hör det även till att man äter under hela kvällen. Det kommer in massor av olika småplock som det delas broderligt på, alla har sin egen lilla assiett som han lastar på. Under kvällen så kan det mesta diskuteras och pratas om men av det som sägs så tas ingenting egentligen på allvar. Med berusning så är det underförstått att folk tappar omdömet och därmed häver ur sig märkliga saker. Chansen att ett slagsmål skulle uppstå är alltså minimal. En sak jag hört från olika håll men inte själv kollat upp är att det i Japan för ett antal år sedan var ett försvar om man varit berusad vid en trafikolycka, ett sätt att ursäkta sig. Numera är det i alla fall förkastligt även här och det är väldigt många som sover i sina bilar istället. Saker man häver ur sig på fyllan är alltså sällan saker som man behöver stå till svars för.

Har ni hört om något så dumt som att äta middag vid sex på kvällen och sen inte äta igen förrän tidig eftermiddag nästa dag?

Under hela kvällen behåller man samma sällskap, såtillvida det inte tillkommer en ytterligare arbetskamrat eller gemensam vän. Det finns alltså ingenting som kallas för mingel eller dylikt, man håller sig till den skara man kom med. Att göra sig nya bekanta är därmed ganska svårt i Japan. Inte för en utlänning men för en Japan. Att presentera folk för varandra är fel, framförallt att presentera en kvinna för en man, så går det helt enkelt inte till och då försätter du de båda i en väldig konstig sits. Att som vi gör, rycka tag i någon och ställa sig och hångla i ett hörn existerar inte. Offentliga ömhetsbetygelser är ett stort nej tack. Vid slutet av kvällen splittar man som sagt notan, betalar sin andel och sen är det dags att sova ett par timmar innan jobbet.

Kan väl säga som så att det gäller att välja sitt sällskap med omsorg, man måste stå ut med dem.

Attityden till alkohol är även den helt annorlunda. Här är det inget konstigt med att uttrycka kärlek till drickandet, säga att det är ett av ens favoritintressen. Jag har förvisso sett ett antal människor som kan klassas som a-lagare, men annars så är nog gränsen ganska hög när det kommer till att anses vara alkoholist. Jag tror knappast att skolorna i Japan pratar på samma sätt om alkohol som skolorna i Sverige och får barnen att gå hem och studera sina föräldrars dryckesvanor och antingen fråga om de är alkoholister eller skämmas för att deras föräldrar dricker vin till middagen ett par dagar i veckan och därmed bör klassas som alkoholister enligt deras lärare.

Varför är alkoholvanor så tabu och skambelagt i Sverige?

Den största delen av den här texten handlar som ni förstått om arbetande män. I stort därför att det är de som framförallt dricker. Kvinnorna får som sagt ofta sköta om hemmet och ungdomarna börjar dricka väldigt sent. De vänner jag har som är universitetsstuderande tycker väldigt mycket om att dricka men de hinner så sällan. Eftersom man i Japan inte får studielån som vi svenskar så måste de betala sitt uppehälle på något sätt och därför har de flesta ett ”part-time-job” som de går till när de inte har skola. När de väl dricker så gör de det på samma sätt, skillnaden kan ibland vara att de väljer att vara hemma hos någon istället för att inte behöva spendera lika mycket pengar.

Nu får jag anse mig färdig och jag hoppas att ni i fortsättningen inte förväxlar japanska dryckesvanor med svenska.

Veckans ord; Bieru o nomitaidesu – jag vill dricka öl. Används exempelvis en fredag som denna när man känner sig lite törstig.

Efter texten;

*Bävar för att låta Wayne vara ensam hemma igen; har fått jaga bananflugor med dammsugaren ända sen jag kom tillbaka.

*Tom Hanks var absolut strålande som Viktor Navorovski i ”The Terminal”

*Det sov en man på mitt vardagsrumsgolv inatt.

*Foten är sämre igen.