En del att hinna med

Vi flängde runt lite i Kobe, åkte linbana, gick i örtträdgårdar med svepande vindar av jasmin, funderade över pittoreska vattenfall, åt mjukglass med lavendelsmak, gick i en liten by med internationella hus, skrattade åt japaner klädda för ett holländskt bröllop, såg en man jonglera med knivar på lina, köpte mat från stånden i chinatown och smålog åt den inte alltför stolta parken, den som de gjort till minne av jordbävningen -95.

Hon har varit här en månad nu och det ska sägas att vi hunnit med en hel del; vi har gjort om min första resa till Osaka, den som nästan tog knäcken på mig, tagit del av atombombens smärtsamma verkan i Hiroshima, klappat hjortar och sett världens största bronsbuddha i Nara, och utöver det otaliga besök i Kyoto att lägga till gårdagen i Kobe.

Det blir en hård höst för mig, tror jag. Förutom att plugga 150%, klara av livet som sambo och försöka befästa min sektions, inom programutskottet, överlägsenhet i fantasi och kreativitet gällande partaj och annat qul så ska jag bli fadder åt en liten japanska. Även om det är en välgörenhet med många baktankar så blir det väl till att hjälpa henne med allt, allt och lite till...

Vi hade bestämda planer om att åka till Kina, men där ska sägas att vi vacklar lite nu. Vi funderar på om det verkligen är värt det, trots allt kostar det nästan lika mycket som det hade kostat att åka från Sverige. Då går istället resonemanget som så att vi får åka någon annan gång, kanske prova transsibiriska järnvägen från Moskva istället. Jo, så är det, Kina är inställt!

För det är lite så att jag går på halvfart i pluggandet nu...lägger min energi på att förstå grammatiken istället för orden, använder tiden till annat än att lära mig nya tecken och tänker att det löser sig till hösten, att alla lektioner instängd i grå betong som hämmar mer än ger inte finns längre då, att jag istället kan få lära mig genom att prata, använda det jag kan och utvecklas så. Det är där hon är min riddare i glasögon och uppsatt hår, ivrig att lära ut och sprida sin kultur vidare.

När jag skrivit mitt sista prov och vinkat farväl till min favoritlärare "Norrfloden", så har vi tio dagar på oss att göra Japan, lägg till det de två kommande helgerna och där har ni det, min tid kvar här...det är mindre än en månad tills vi ses igen, tills vi kan spela kubb på tomten och bada i poolen, en månad tills jag återigen ska visa vem det är som regerar med bollen på gräsmattan...och grilla, och njuta...ja, nog är det dags att komma hem nu.

Efter texten listar saker vi definitivt ska göra innan det är dags att åka hem;

*Bestiga Fujisan; det är ett måste att ha klättrat uppför Japans högsta berg
*Spendera några dagar i Tokyo, glida, kolla människor och turista
*Shoppa upp de sista pengarna vi definitivt inte har på saker vi definitivt inte behöver
*Bli utkastade ur lägenheten när de upptäcker att jag har någon här som stannar efter midnatt-varje dag!
*Försöka sälja alla de saker jag har som inte kommer få plats i resväskan till diverse pundare för överpris.
*Göra en långresa norrut och sen på hemvägen stanna till vid alla ställen som kan tyckas vara intressanta.
*Svettas i genomsnitt sju liter om dagen i den outhärdliga fuktigheten.
*Prova fler delar ur det japanska köket för att sedan kunna döma ut det som lite tråkigt (förutom sushi förstås!".
*Förhoppningsvis klara de avslutande proven.
*Sjunga karaoke -igen, igen och igen.
*Fotografera Erika som Geisha.
*Sola och bada -om bara så för en dag.
*Besöka några tempel, shrines och slott till -det kanske är så att alla inte ser likadana ut.
*Köpa presenter till de som anmäler sig som frivilliga mottagare -det blir sprit, hantverk, geishafigurer, yukatas, ätpinnar, godsaker, vackra bilder, tecknad porr, samurajsvärd (blir det problem i tullen tro?), elektronikprylar och diverse udda kläder från second-hand.
*Planera in lite charmiga repliker som gör att jag inte blir skinnad när jag ska checka in mitt bagage på flygplatsen.

...och dessutom planera ett bröllop, men det berättar jag mer om en annan gång