Lillebror lär sig läsa.

Det bara händer ibland. Att jag kommer och tänker på en vanlig torsdagseftermiddag hemma vid köksbordet för cirkus åtta(?) år sedan.

Vi hade som så ofta ätit köttbullar och makaroner och satt kvar vid bordet och pratade om allt mellan himmel och jord; jobbet, fotboll, nyheter och planer för framtiden. Och Skola. Lillebror sa han hade lärt sig läsa och vi trodde väl inte på honom, han hade inte riktigt visat framfötterna på det planet tidigare; så vi bad honom helt enkelt visa det.

(Någon pekar på ketchupflaskan)
-läs det här!
-Kää-tssch-uup

(Vi blev imponerade, inte trodde vi att han verkligen lärt sig men han bevisade oss fel med sin perfekta ljudning, ketchup är trots allt ett rätt svårt ord att läsa.)
-Bravo, men varför har du inte sagt något tidigare?
(Någon pekar på mjölkpaketet)
-läs det här också!

(Han andas djupt och koncentrerar sig, men ser inte det minsta besvärad ut)
-Miii
(börjar han och spänner ögonen i paketet)
-ööö
(det verkar ha varit en svår bokstav och det tar någon sekund innan han kan avsluta)
-llk

Här stannade vi andra runt bordet upp och fick inte riktigt fram något ljud men vi tittade alla på varandra och snart brast vi alla ut i skratt.

...Nej, lilla gubben, det stod inte mjölk, det stod Arla.