Soppa med sugrör

Det var när jag gick i mellanstadiet på Ormstaskolan, Lennart Ström hade tagit över som rektor och det var vårtermin. Att det var fint just den här dagen vet jag eftersom alla samlats ute på fotbollsplanen för en hård rastuppgörelse, vanligtvis var vi bara ett fåtal som lirade enmål eller volleykick, ni vet leken där tre prickar blir straff och straffet oftast var krutning i röven, men just den här dagen var alla med och vi spelade över hela planen.

Jag ska säga att jag inte kommer ihåg ställningen i matchen när det här hände men jag tror nog att det var ganska jämt eftersom vi alla var svettiga, det var många hårda ord och det var en sån dag då man kunde vinna odödlighet genom att göra ett särskilt lyckat trick, en fint eller kanske en tunnel. Jag hade kommit en bit på vägen genom att lite nonchalant möta bollen, nästan låta den rulla förbi innan jag satte dit hälen och ändrade bollens riktning lite men ändå tillräckligt för att frispela en av mina klasskompisar i 4OA. Fast jag tror han missade.

Minnet säger mig att när jag sprang mot systers sjukstuga så ringde de in till eftermiddagslektionerna, men jag är inte riktigt säker. Det hade varit en hård kamp vid hörnflaggan, jag hade kommit först till bollen och nickat den med mig när han satte upp knät. Det var inte fult och inte heller illa ment, han kom bara försent. Och jag hade munnen halvöppen med tungan i vädret. Det gjorde lite ont först, sved till och sen fylldes hela munnen med blod. Spelet stannade upp när jag spottade och jag tänkte nog att syster visste bäst hur man skulle ta hand om tungor med hål i.

Det här var även på den tiden när lärarna ännu inte fått ge vika för utrymmesbristen i skolan, innan personalrummet blev bibliotek, konferensrummet blev ett utrymme för barn med speciella behov och rektorns kontor gjordes om till replokal för skolkören. Sålunda hade alltså lärarna och den administrativa personalen en hel korridorslänga till förfogande där elever inte alls var välkomna och allra minst de busiga. Fast att de busiga var minst välkomna hade nog mer att göra med säkerheten, för ett rykte på skolan gjorde gällande att en kille som slutat på skolan sommaren innan hade gjort ett bejublat uttåg med en välriktad "karatespark" i huvudet på vår gamla rektor.

Så självklart stötte jag på patrull när jag skulle gena genom lärarkorridoren till sjuksyster, där hörde jag inte hemma. Men nu var det så att jag kunde ju inte säga något till mitt försvar, då munnen för tillfället var ur bruk. Fast jag försökte, frustade, pekade, gjorde ljud med näsan så ville de inte förstå, de samlade ihop sig och försökte mota ut mig. Då gjorde jag nåt jag inte är stolt över men ändå, såhär i efterhand är lite komiskt. Jag spottade ut en munfull blod rakt ner på deras finpolerade lärargolv. Hur de reagerade vet jag inte, för jag försvann snabbt genom korridoren, bort till syster och fick is att stoppa blodflödet med.

Då tungan inte var av och det är lite svårt att gipsa eller bandagera tungan så fick den helt enkelt vara, syster sa att om jag lämnade den ifred en vecka eller två så skulle den läka av sig själv. Och jag kunde förstås inte använda den, det enda jag fick äta var soppa med sugrör. Och där och då var nog det bittraste att få se på när syskonen drack läsk och åt godis under helgen medan jag själv hade min köttsoppa med köttbitar som ändå inte kom upp genom sugröret.