BrIEfartikeln pa natet

En berättelse om annorlunda, ovant och porrfixering,
eller; Japan –landet tandläkarna glömde

OBS! Hela denna text är en högst subjektiv generalisering

Totalt 15 timmar i flygplan kan lämna spår även i den bäste, speciellt när den närmaste vännen han har är Lindsay Lohan dubbad till 12(!) olika språk. Men brIEfs utsände klarade det, och han har nu klarat ytterligare två månader med missförstånd, kulturchockar och en hel del roliga minnen.

Om att komma fram; visst kan det vara lite småkul att bli nekad sovplats på ett hotell för att man saknar partner och inte bara tänkt stanna för ett par timmar. Men när samma sak händer en genomsvettig resenär med 40 kilo bagage 20 gånger, då är det inte roligt längre.

Om att kommunicera; att konversera en Japan med engelska och västerländskt kroppsspråk är dödsdömt. Man kan likna det vid den blindes försök att se bättre genom att använda en kikare.

Om boendet; närmaste comvini (24timmaröppen med allt det nödvändigaste): 30sek. Mataffär: 5min. Stampub: 8min. Centrala Kyoto: 30min. Storlek på lägenheten: 100m2+. Fördelar med badrummet: badkar, stor dusch, två handfat, stor väggspegel, elektrisk toalettsits, marmorerat.

Om rumskompisen; en gladlynt malaysier med silkeslen röst och elgitarr har jag till att förgylla vardagen med. På plussidan ligger att han är sjuspråkig, onödigt vänlig, intelligent och tänker bjuda med mig till Malaysia. På minussidan ligger att han sover den mesta delen av tiden, orsakar dimma genom inomhusrökning och har en förkärlek till de sexuellaste av lekar.

Om kvinnfolket I; landets kvinnor är en mardröm om man vill variera sig, alla ser likadana ut (konstigt nog säger de japanska
killarna samma sak om de västerländska tjejerna).

Om kvinnfolket II; de är extremt ko- och hjulbenta, saknar former och på något vänster så har det gått åt fanders med tandläkarvården. Gud verkar ha haft inställningarna gula, sneda, står ut, saknas, pekar inåt, för långa, för många, för korta och sen tryckt på random.

Om ölsinnen; vi fick bära(!) ut vår gode vän Takeshi från en bar efter två(!) öl. Då hade han redan simmat på bordet ett tag. Självklart finns det de som är bättre men vi låter honom gå som exempel, ett utmärkt sådant.

Om utelivet; är man van vid sivans och stallet (inkluderat alla högre former av vilt uteliv) så ter sig japanskt uteliv tyvärr ganska tamt. På dansgolven är det ofta uppvisningsdans som gäller, grabbarna breakar till allt, även ballader.

Om kvinnoförnedring; Du går in i en affär (som har inkastare), tittar på bilder av tjejer, pekar ut en, de plockar fram henne, du betalar, ni går till ett kärlekshotell. Allting är lagligt så länge säljaren är registrerad hos skatteverket. Vad gäller prisläget så kan det variera från några hundralappar för de äldre som kör eget i förorterna via en tusenlapp för en liten flicka med agentur upp till tiotusentals kronor för de mest attraktiva geishorna (de vitmålade kvinnorna som ”underhåller”). Vissa säljs för samlag, andra säljs för att ge de socialt handikappade äldre männen ”mental orgasm”.

Om språket; För att kompensera för alla tecken de jobbar med här, så har de gjort grammatiken förhållandevis enkel. Att lära sig konversera kan gå snabbt medan det kan ta en livstid att lära sig läsa tidningen.

Om prisläget; det är allmänt känt i Sverige att Japan är dyrt. Förvisso rätt, men med ett litet tillägg; Sverige är dyrare. Big Mac & Co 45:-, en flaska vodka 70:-, Skollunch (ofta katsu curry) 28:-. Klädpriserna lite billigare än hemma, likadant för elektroniken.

Om porren; den finns överallt i sanslösa mängder. Det är vanlig porr, grov porr, med små flickor, med unga flickor, med yngre flickor och med tecknade flickor. Den läses dessutom överallt utan den minsta antydan till att det skulle vara genant.

Om Kyoto; Visserligen bara 1.5miljoner invånare men med över 40miljoner japanska(!) turister varje år. Kulturhuvudstad med onödigt många tempel och helgedomar. Har i princip allt en storstad bör ha, inklusive McDonalds och Starbucks i varje gathörn.

Om hemmafester; kan bara sägas på ett sätt, f.su och e.su (före och efter svenska utbytesstudenter).

Om kvinnfolket III; de raggar genom att berätta att japanska tjejer är enkla att få i säng eller frågar om killens blodtyp och blir kära i allt som är blont och de kan kalla Beckham.

Om västerländska influenser; de började julskylta i början av november, firade halloween tre helger i rad och i musiken kombineras en japansk vers med engelsk refräng.

Om manssläktet; de skrattar som om någon skurit bort familjejuvelerna, snaggar ögonbrynen, är emotionellt handikappade, köper sex och porr när deras fruar blivit gamla (25+), gifter sig med företaget, har få vänner och är ytterst måna om att aldrig tappa ansiktet.

Efter texten;
#Saknas gör lösgodis, en ugn och tipslördag.
# Engelska tröjtryck är populära, bäst hittills är ”I’d rather be a famous porn star” buren av en tjej i åttaårsåldern.
#Rubriken på artikeln kunde även varit; Japan- byråkratins hemland.
#Glöm aldrig att inleda all skriftlig kommunikation med ”how are you?”
#Alla röker –överallt!
#Studierna? Jovars, lite kan man om japanskt jordbruk.