Det sista från Japan

11 månader; poff, pang, krasch och adjö...ungefär så känner jag nu när det är dags att röra på sig. Det känns inte som om att det skulle vara så längesen jag kom hit, höll på att kasta upp sushi, hade en soptipp istället för bostadsområde utanför fönstret och fick fnatt det där första gången på karaoken; sjöng med i allt, klappade händerna och förstörde alla andras försök att vara musikaliska.

Fast det finns en sak som skvallrar om att det var en tid sen; minnena, platserna, upplevelserna. Jag satt idag med min "turistpåse" och bläddrade i kartor, hittade biljetter till platser jag glömt att jag varit på...som när jag var på Onsen i Sakurajima, bland klipporna, nästan ute i havet. Eller föreståndaren på Kagoshima Youth Hostel, han som alltid sa "please cooperate with me", vare sig jag skulle komma hem på kvällen, se en film, gå upp på morgonen eller träffa hans nyfunna vänner.

Och även om jag gnällt lite på slutet så känns det vemodigt såhär sista dagen, som en klump i magen, lite oroligt, sorgset. Jag kommer nog aldrig hit igen, inte till Seta, inte till Lumieru Mamiya, skulle jag komma hade det ändå aldrig blivit samma sak, samma känsla. Idag lämnade vi av de sista filmerna på Tsutaya, åt Yakimeshi, Gyoza och sweet sour shrimp på den kinesiska restaurangen för sista gången, har städat, packat och allt är borta, tomt. Till och med bilden av mig som Wayne målat har vi tagit ner från dörren. Jag kommer alltid komma ihåg Lumieru, men Lumieru har glömt mig imorgon.

det pinsammaste du gjort?...

Nu har jag varit i Kyoto för sista gången. Det var varmt och klibbigt, men ändå så vackert. Vi pratade om hur annorlunda allt är här gentemot hemma, att man alltid blir överraskkad, ser någonting nytt, får någonting att fundera över...hemma skulle det aldrig hända att man stöter på en religiös ceremoni när man genar hem från tåget. Det kommer jag att sakna.

...det pinsammaste jag gjort?, gjorde jag idag. Vi sprang mest runt i souvenirbutiker för att få med oss de sista sakerna hem, sånt som kan vara kul att ha i framtiden och som bevis på att jag faktiskt bott här i nästan elva månader. Jag har länge varit fascinerad av kendosvärden och brukar ofta dra upp dem och leka med dem, men aldrig förr har det gått så illa som idag.

Det var en ganska stor butik, inte så bred men ganska djup. Jag hittade inte så mycket där inne utan tänkte jag skulle känna på ett svärd istället, kanske göra lite tricks, imponera på personalen, visa att även en gaijin kan utföra konstformen kendo. Det gick rätt bra..i tre sekunder. Sen drog jag svärdet rakt i en hylla och massa saker åkte i golvet med en krasch. Jag hörde folk komma springande, kände hur alla stirrade men jag kunde bara inte titta upp...

...i nästa affär vi gick in i hade de en "hands off" -skylt vid svärden, en alldeles utmärkt idé och ett tecken på att det kanske inte bara är jag som vill imponera med mina färdigheter.

Inspektion och packning som bara blir tyngre

Det börjar bli löjligt nu. Löjligt varmt. Och när jag tänker tillbaka på mitt år här så måste jag säga att Japan har ett hemskt klimat, och hade jag vetat det hade jag tagit bättre hand om oktober, november som får anses ha varit de bästa månaderna.

...men å andra sidan säger jag alltid att jag gillar varmt, att det inte kan bli för mycket. Fast då ljuger jag.

Idag lyckades jag äntligen checka av Himeji, något jag pratat om länge men inte gjort. En halvmodern slottsstad med inte mycket mer än ett storslaget slott att erbjuda, dessutom ett av få slott som inte förstörts av krig och jordbävningar, ett öde som drabbat det mesta här. På hemvägen stannade vi även till i Kobe och gick i affärer, men utan någon större framgång.

blablabla...säger hej då till folk...har en trasig duschdörr, ingen belysning alls, en pajkotv-bänk och trehundra stora petflaskor i stora plastpåsar inför rumsinspektionen...får inte plats i väskan med presenter...Pierre har fyllt femton...tre nätter kvar i lumiere mamiya...blabla...jag vill hem.

EDIT; särskrev 300, jag måste nog lära mig svenska igen

Saker jag vill göra, bli, ha eller vara

01 Komma hem till Sverige
02 Tågluffa i Europa
03Ta min internationella ekonomexamen med japanskinriktning (det krävs 30p i språket)
04Se Fantomen på operan live
05Tunnla lillebror på gräsmattan fler gånger än han tunnlar mig
06Vräka i mig lösgodis
07Gå före kön på studio 54 -för tjugo år sen.
08Flytta till Spanien nästa år, i minst ett år
09Lära mig japanska(om ni bara visste hur mycket jag inte lyckats lära mig hitintills)
10Spela fotboll mot Tomas Brolin, Ryan Giggs och Jesper Blomqvist(förutsatt att han rakar sig)
11Hålla en bra födelsedagssittning på lillasysters födelsedag(och hoppas att det inte regnar)
12Ha råd att köpa en soffa till vår nya stora lägenhet
13Lära mig tricksa med spritflaskor (flasha..sposha...flo..jag har helt glömt vad det heter)
14Blanda goda drinkar och servera dem på min nya balkong
15Bo i ett land med ett passande klimat, 20-30grader året runt går bra
16Klara av att läsa 150% i höst och kanske även i vår
17Gå på Old Trafford och se United pissa på Chelsea
18Påbörja min första roman, skriva en imponerande inledning, få förskott och sen lägga ner projektet.
19Starta en sport- och tipsblogg(och sport är fotboll)
20Lära mig italienska och klä mig som männen i "Gudfadern"
21Gå till en frisör som kan ge mig en smickrande frisyr
22Göra en hejdundrande insats som "borgmästare" på min äldre systers bröllop
23Spara pengar så vi kan åka allihop till Sydafrika 2010 för att kombinera fotboll med Safari
24Sluta samla på saker som jag ändå inte använder, typ snäckor
25Träffa min "familj"
26Bada
27Sola
28Simma
29Sluta lägga ut massa pengar på fåniga hattar
30Försöka göra nytta genom att berätta för trångsynta dumma svenska om hur svårt det är att flytta till ett nytt land
31Läsa flera svenska klassiker
32Jobba som frivillig i ett krigshärjat område(som precis alla andra)
33Gå upp tidigt varje morgon och läsa DN till fågelkvitter
34Skriva någonting vettigt i min blogg
35Träna upp mitt lokalsinne(jag gick vilse på stadium en gång)
36Skaffa mig en mentor som kan förklara vad finansiell ekonomi egentligen innebär
37Ta körkort innan min lillebror
38Aldrig mer behöva frysa
39Äta grillat(inte en enda gång på ett år)
40Berätta för alla de nya nollorna att de inte behöver ha någon respekt för oss som har gått fler år på universitetet eller är med i det häftiga ProgramUtskottet(tänk vad coola man trodde de var)
41Se åtminstone ett par av AIKs matcher guldsäsongen 2006
42Bli disciplinerad och börja plugga (jag lovar, den här gången är det på riktigt)
43Vara en bra fadder och ta väl hand om mitt fadderbarn Mamiko
44Klara mig ifrån att behöva betala övervikt på flyplatsen
45Bli bättre på att höra av mig till folk
46Åka på fler kultursemestrar
47Hänga mer på lugna barer med trubadurer och gott sällskap
48Börja träna någon form av kampsport
49Laga god middag varje dag
50Basta
51Sitta själv på en restaurang i Spanien, äta tapas, dricka rödvin och läsa Hemingway
52Hjälpa folk mer
53Åka till Rom och titta på kyrkor
54Handla mer på börsen
55leva efter bestämda scheman
56Köpa en tv till köket
57Läsa retorik och skriva storslagna tal
58Åka till Egypten och se pyramiderna
59Ansöka om jobb i Spanien -på spanska
60Lära mig namnen på alla de blommor jag fotograferar
61Köpa en riktig kamera och plugga fotografi
62Skriva artiklar om fotboll som beskriver bilköerna utanför och molnens rörelser ovanför
63Gå på fester där maten är gratis
64Skriva poesi på stranden där vågorna sköljer ljumna över mina fötter
65Lära mig vad som känntecknar ett bra rödvin
66Säga att ett år i Japan är precis vad du behöver till alla som undrar hur jag mår
67Bjuda ner mormor till Växjö så hon får se hur ungdomarna lever nuförtiden
68Lära mig prata med brittisk accent
69Vinna lite pengar så att inte livet måste planeras så noga
70Trolla bort mina studieskulder
71Bli bättre på att jonglera
72Sitta på samma uteservering en hel sommarvecka i Paris och kolla på människor
73Lära mig mer historia
74Våga erkänna att japanerna påverkat mig och att jag nu är väldigt intresserad av kläder
75Förvirra de som ska besiktiga min lägenhet så att de inte lägger märke till duschdörren och tv-bänken
76Lära mig dansa
77Lära mig rida
78Klä mig som de gjorde i England för 50år sedan
79Övertala någon att sluta knarka
80Bli bättre på att förstå att alla människor inte tycker lika
81Någon gång jobba med skolpolitiken i Sverige
82Lära mig utnyttja tiden bättre
83Bo i ett slott
84Kämpa mot fördomar
85Göra potatisgratäng
86Starta ett eget företag som inte går under
87Ta långa semestrar
88Prata med fler okända människor
89Lyssna mer på ny musik
90Läsa fler ryska författare
91Resa runt i Sydamerika
92Kämpa för det jag tror på
93Erkänna när jag gjort fel
94Äta pizza
95Bara sitta i uterummet och göra ingenting
96Förstå varför japaner är som de är
97Uppskatta konstverk och målningar
98Säga högt att Michael Jackson var min idol när jag var liten, att vi bytte bilder, tidningsurklipp och lyssnade på hans musik tillsammans; Arash och jag.
99Ha det bekräftat att min tidigare bästa kompis är ihop med min gamla granne som en gång försökte slå honom med en spikplanka när vi pallade jordgubbar hos dem
100Förklara att dans och hög musik inte är min grej; att jag gillar dans och att snacka skit
101Vara tillräckligt attraktiv så att jag inte behöver gå arbetslös en längre tid
102Inte gå och lägga mig klockan sex när jag ska upp tidigt dagen efter

juuhachikippu

Jag har ingen aning om varför den heter 18biljett men det är allt lite märkligt. Den fungerar som så att man betalar cirkus 750riksdaler för den, får fem platser där man kan sätta stämplar och sen kör man stenhårt. Typ.

Varje stämpel räcker en kalenderdag på JRs lokaltåg, med vilka det tar ungefär 7-8 timmar mellan Kyoto och Tokyo, vilket var precis vad vi gjorde. Den här biljetten finns inte alltid att köpa utan bara under lovperioderna när alla kidsen drar ut och reser. Vi har hitintills haft stor nytta av den förutom dagen efter vi hade kommit till Maibara (en timmes tåg från Seta där jag bor) en kvart efter att det sista tåget gått.

Vi fick sålunda sova på trappan utanför stationen och vänta på första morgontåget istället. Fast det var efter att vi försökt gå till Hikone men stoppats av alltför stora spindlar med alltför tjocka nät, och sen kort efter det, när det började regna och jag hade skoskav, som vi tittade på varandra och skrattade sådär ljuvligt som man gör ibland när man vet att absolut ingenting kan bli värre just där och då.

Sen utnyttjade vi biljetten lite till under kvällen när vi åkte till PL hanabi strax utanför Osaka som sägs vara världens största fyrverkerishov. och sanna mina ord, den var imponerande med guldregn och allt.

Wakayama..

Vi började tidig morgon, så tidigt vi två i sällskap orkar med. Vi la station efter station bakom oss, gick av ibland, fotade ibland men mest så satt vi bara häpna och tittade ut. För det var inte det här Japan jag hade lärt känna, inte den oförstörda naturen och de små fiskebyarna. Jag visste bara om grått, duggregn, trångt och massa elledningar, som om jag läst boken men glömt att titta på omslaget. Det var underbart vackert; blommor, träd, berg, byar, hus i sluttningar, män i fiskarhatt och näten ute på ytan som jag trodde bildade kinesiska tecken om vartannat, blandat med mäktiga stenformationer och en sakta svepande himmel.

Vi stannade till på riktigt i Shirahama; promenerade runt, såg fyrverkerier, sov på futon på tatamimattor och åt yakimeshi. Somnade, vaknade av det smattrande regnet, åt frukost på subway och fotade varandra iklädda regnkappor ute på den fina stranden med den ljusa sanden och det blänkande havet. Och vi var förbi ett av Japans mest kända onsen, åkte ner i ett berg och såg vågorna slå i grottorna, sen var vi hemma.

Det var en försvinnande kort så intensiv tripp vi gjorde ner till Wakayamaprefekturen längs med hela kusten, ner i väst och sen tillbaka upp i öst. Sådär vackert att ett kort inte skulle säga er något av det mina ögon sa mig. Och jag är kär i fiskebyar.

Åk dit, stanna länge, berätta för mig om vad ni tyckte. Nu.