God Jul och Gott Nytt Ar

Nya bilder uppe:
http://pg.photos.yahoo.com/ph/jimdoesjapan/album?.dir=9810&.src=ph

Det ar tisdag. På torsdag anländer söstra mi och på lördag är det julafton.

Vissa människor förtjänar en liten semester, andra inte. Jag tillhör den senare kategorin, förnekar det inte men tänker likväl dra iväg till Tokyo en vecka för lite nöjen. Min arbetsinsats de första månaderna här i Japan kan beskrivas med ett ord; skral.

Efter att intresset sjunkit lite allteftersom så har nu min buddhistfetisch återigen fått kraft. Den här gången handlar det enbart om Zen-delen, handlar i princip om att se saker för vad de är. Jag brukar kalla det tankarna innan man börjar tänka. Efter att ha mött den upplysta varelsen Tanaka Roshi och grupplyssnat på honom i 3½ timme så har jag bestämt mig för att möta honom privat. Först måste jag dock träna på att sitta på golvet, en riktigt pina är det.

Det snöade i helgen; när jag kom upp på morgonen såg jag att någon hade lekt på balkongen, självklart var det min kära rumskompis som för första gången upplevt snö. Han var lyrisk fram tills vi var ute på promenad och han konstant höll på att halka.

Vi hade alla förutsättningar, dörrarna stod vidöppna, vi var framtidens filmstjärnor här borta på ön. Haffade på gatan blev vi och klockan tjugo i fem på lördagsmorgonen ringde väckarklockan. Det handlade till en början om en statistroll i nästa års storfilm men sen var tanken reklamfilmer, större roller, bilder. Jag hade kunnat bli hur stor som helst. Hursom; vi satt i en buss i tre timmar ut till en vacker liten ö där filmen spelades in, den handlar om Beethovens nia i ett fångläger i Japan under första världskriget. Dagen handlade om omklädnad, köldskador, väntan, sova i bussen, omklädnad och slutligen betalning innan bussen gick hem igen.

Det var ungefär som lilla Europa; cirkus hundra ”vitingar” på samma plats i Japan kändes lite speciellt. Var man än vände sig hördes franska, tyska, spanska, flamländska, israeliska och svenska förstås, väldigt intressant. Noterbart är att spanjorer i grupp inte sparar på krutet.

En förhållandevis ärlig försovning på söndagsmorgonen gjorde att det inte blev nåt jobb. Bestämde mig sedan för att skippa även söndagen, kommer antagligen gråta floder över de pengarna senare. Istället blev det skolgång, jämförelsevis ganska roligt. Har även bestämt mig för att inte satsa på en karriär som statist, de där killarna får verkligen lida. Nästan så att man ville anmäla sig frivilligt till att kratta, städa, lyfta; ingen höjdare att vara sysslolös i kylan.

Han presenterade sig genom att glida in i bussen, sen blev det värre.
-Är det här min buss? (inget svar)
-Har någon sett min väska, det ligger en rosa mössa i den?
Att försöka återfå sin väska genom att beskriva vad som ligger i den är enligt min mening komik, näst intill genialiskt. Ingen pratade med killen förrän han, efter att ha tjyvlyssnat ett tag, utbröt ”Hej Sverige” Han berättade om sitt liv som deprimerad, att han kommit till Japan för att skaffa sig social kompetens för ”det kan ju vara bra att ha”, Att han var intresserad av sånt som inte var accepterat i samhället (läs mangaporr), att han var en tv-spelsberoende norrlänning som numera var skriven i Stockholm, att han hade en hebefilistisk läggning (sa att det inte var pedofil men nästan), att han haft en japansk flickvän som besökt honom, lämnat honom och blivit tillsammans med en kompis till honom under de två veckorna hon var i Sverige. Killen enda räddning var nog att han var lite smått efterbliven, utan det hade han nog aldrig klarat av den stora stygga världen.

Dagens ord; Akemashite omede too gozaimasu- Hoppas du får ett gott nytt år. Att bemästra det här ordet kan vara lite svårt eftersom from den 28 så ska man istället säga yoi Otoshio fram tills klockan slår nytt år då är det dags för det första igen. Jag börjar så smått komma in i det och har ställt in mig på repeat.


Efter texten;

#Klarade även 80 förvånansvärt enkelt.

#Två veckor nu utan en droppe alkohol (alltså är jag för tillfället en nykter alkoholist)

#God Jul – Meri Kirisumasu.

#Vi har löst en DVD till lägenheten, åh ljuva himmel.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!

BrIEfartikeln pa natet

En berättelse om annorlunda, ovant och porrfixering,
eller; Japan –landet tandläkarna glömde

OBS! Hela denna text är en högst subjektiv generalisering

Totalt 15 timmar i flygplan kan lämna spår även i den bäste, speciellt när den närmaste vännen han har är Lindsay Lohan dubbad till 12(!) olika språk. Men brIEfs utsände klarade det, och han har nu klarat ytterligare två månader med missförstånd, kulturchockar och en hel del roliga minnen.

Om att komma fram; visst kan det vara lite småkul att bli nekad sovplats på ett hotell för att man saknar partner och inte bara tänkt stanna för ett par timmar. Men när samma sak händer en genomsvettig resenär med 40 kilo bagage 20 gånger, då är det inte roligt längre.

Om att kommunicera; att konversera en Japan med engelska och västerländskt kroppsspråk är dödsdömt. Man kan likna det vid den blindes försök att se bättre genom att använda en kikare.

Om boendet; närmaste comvini (24timmaröppen med allt det nödvändigaste): 30sek. Mataffär: 5min. Stampub: 8min. Centrala Kyoto: 30min. Storlek på lägenheten: 100m2+. Fördelar med badrummet: badkar, stor dusch, två handfat, stor väggspegel, elektrisk toalettsits, marmorerat.

Om rumskompisen; en gladlynt malaysier med silkeslen röst och elgitarr har jag till att förgylla vardagen med. På plussidan ligger att han är sjuspråkig, onödigt vänlig, intelligent och tänker bjuda med mig till Malaysia. På minussidan ligger att han sover den mesta delen av tiden, orsakar dimma genom inomhusrökning och har en förkärlek till de sexuellaste av lekar.

Om kvinnfolket I; landets kvinnor är en mardröm om man vill variera sig, alla ser likadana ut (konstigt nog säger de japanska
killarna samma sak om de västerländska tjejerna).

Om kvinnfolket II; de är extremt ko- och hjulbenta, saknar former och på något vänster så har det gått åt fanders med tandläkarvården. Gud verkar ha haft inställningarna gula, sneda, står ut, saknas, pekar inåt, för långa, för många, för korta och sen tryckt på random.

Om ölsinnen; vi fick bära(!) ut vår gode vän Takeshi från en bar efter två(!) öl. Då hade han redan simmat på bordet ett tag. Självklart finns det de som är bättre men vi låter honom gå som exempel, ett utmärkt sådant.

Om utelivet; är man van vid sivans och stallet (inkluderat alla högre former av vilt uteliv) så ter sig japanskt uteliv tyvärr ganska tamt. På dansgolven är det ofta uppvisningsdans som gäller, grabbarna breakar till allt, även ballader.

Om kvinnoförnedring; Du går in i en affär (som har inkastare), tittar på bilder av tjejer, pekar ut en, de plockar fram henne, du betalar, ni går till ett kärlekshotell. Allting är lagligt så länge säljaren är registrerad hos skatteverket. Vad gäller prisläget så kan det variera från några hundralappar för de äldre som kör eget i förorterna via en tusenlapp för en liten flicka med agentur upp till tiotusentals kronor för de mest attraktiva geishorna (de vitmålade kvinnorna som ”underhåller”). Vissa säljs för samlag, andra säljs för att ge de socialt handikappade äldre männen ”mental orgasm”.

Om språket; För att kompensera för alla tecken de jobbar med här, så har de gjort grammatiken förhållandevis enkel. Att lära sig konversera kan gå snabbt medan det kan ta en livstid att lära sig läsa tidningen.

Om prisläget; det är allmänt känt i Sverige att Japan är dyrt. Förvisso rätt, men med ett litet tillägg; Sverige är dyrare. Big Mac & Co 45:-, en flaska vodka 70:-, Skollunch (ofta katsu curry) 28:-. Klädpriserna lite billigare än hemma, likadant för elektroniken.

Om porren; den finns överallt i sanslösa mängder. Det är vanlig porr, grov porr, med små flickor, med unga flickor, med yngre flickor och med tecknade flickor. Den läses dessutom överallt utan den minsta antydan till att det skulle vara genant.

Om Kyoto; Visserligen bara 1.5miljoner invånare men med över 40miljoner japanska(!) turister varje år. Kulturhuvudstad med onödigt många tempel och helgedomar. Har i princip allt en storstad bör ha, inklusive McDonalds och Starbucks i varje gathörn.

Om hemmafester; kan bara sägas på ett sätt, f.su och e.su (före och efter svenska utbytesstudenter).

Om kvinnfolket III; de raggar genom att berätta att japanska tjejer är enkla att få i säng eller frågar om killens blodtyp och blir kära i allt som är blont och de kan kalla Beckham.

Om västerländska influenser; de började julskylta i början av november, firade halloween tre helger i rad och i musiken kombineras en japansk vers med engelsk refräng.

Om manssläktet; de skrattar som om någon skurit bort familjejuvelerna, snaggar ögonbrynen, är emotionellt handikappade, köper sex och porr när deras fruar blivit gamla (25+), gifter sig med företaget, har få vänner och är ytterst måna om att aldrig tappa ansiktet.

Efter texten;
#Saknas gör lösgodis, en ugn och tipslördag.
# Engelska tröjtryck är populära, bäst hittills är ”I’d rather be a famous porn star” buren av en tjej i åttaårsåldern.
#Rubriken på artikeln kunde även varit; Japan- byråkratins hemland.
#Glöm aldrig att inleda all skriftlig kommunikation med ”how are you?”
#Alla röker –överallt!
#Studierna? Jovars, lite kan man om japanskt jordbruk.

Det var ett tag sen sist, mestadels på grund av problem med logistiken

Alkolös helg. Istället för den vanliga onyktra lördagskvällen sa spenderades den framför tv:n efter att ha knallat runt hela(!) Kyoto i en fyrkant. Den längsta sightseeingdagen hitintills innehöll otaliga helgedomar (shintoism) och tempel (buddhism) samt ett slott dar ninjorna höll till. Anmärkningsvärt under dagen var; golvet i slottet som tjöt som 79 näktergalar (avsiktligt), kartans överensstämmande med verkligheten (vilket vi tyvärr inte drog nytta av), att Kyoto är stort och att gå inte alltid är det lättaste. De sista kilometerna fick vi ta taxi för att vår gode vän Malaysiern var förkrossad och vår gode vän Australiensaren haltade som han krossat höftkulan.

Det finns få saker som spontana saker; framförallt spontana utgångar. Kan ni tänka er att de faktiskt har en kurs som heter svensk kultur på mitt universitet och att jag var gästföreläsare. Inte så stort som det låter och definitivt ingen höjdare eftersom japaner aldrig skrattar, inte ens när man får till ett femstjärnigt skämt. Efter att vi fått i oss den efterföljande gratismiddagen (koreanskt) med tillhörande öl bestämde vi oss lite lätt för att dela en flaska rött. Vilket vi gjorde, och mer därtill. Det blev salsa, gratisdrinkar, barhäng och jag lyckades till och med förklara för en 46årig amerikanska hur man skriver ”shorts tories”. Det hela slutade med att jag och min gode kompanjon fick sova på golvet i ett kallt vardagsrum långt, långt hemifrån.

Bland övriga gästföreläsare fanns en tandläkare som studerat i Sverige, hon kallade oss för dåliga affärsmän eftersom vi i Sverige berättar för barnen hur de ska borsta tänderna och varför. Att de inte gör det i Japan fick vi bekräftat av frågorna ”Hur borstar man tänderna, hur ofta och varför?”, och ”Mitt tandkött blöder när jag borstar mina tänder, är det bra?” Tji fick vi som trodde vi skulle få frågor om svenskt studentliv.

Senaste tiden har jag sysslat en hel del med den japanska formen av poesi: haiku. Rätt knepigt och inte speciellt givande men jag har i alla fall spenderat mycket tid på det. Här kommer exempel på två av mina och två av haikuguden Basho. Jag tänkte ett tag göra lite extra research men sen kom jag på bättre tankar och kollade film istället.

An old pond Facing the morning frost
a frogs jumps into scarce birds take off
the sound of water another cup of coffee

At grand Himeji The summer grasses
strolling along an ancient path all that remains
a cockroach of warrior’s dreams

Besökte ett japanskt beerparty, dock endast som observatörer den här gången. Humorn i det hela är omöjlig att återge men det var något så otroligt roligt att se den oerhörda organisation alla hade i sina enhetliga dräkter; ljuslila flickor och röda pojkar. Undantaget var den manliga (som i pensionärer) Hawaiinspirerade orkestern som också använde sig av den ljuslila uniformen. Tror att vissa mattanter också avvek från klädseln.

På något sätt har jag lyckats missa att nämna att en hög procentsats av flickorna i det här landet har drabbats av grava problem med benen. Ni som tror ni har sett kobent och hjulbent ska verkligen komma hit och titta. Den som försöker lura i mig att det är avsiktligt ska få förklara för mig varför vissas ben är helt krokiga.

Dagens ord; Atari mae yarou? – Självklart, eller hur? Användningsområdena är begränsade då det är förhållandevis ohövligt och dessutom Kansaiben (jag bor i Kansai men pratar Tokyoben) så använd det inte för ofta, fördelaktigast i goda vänners lag.

Efter texten;

*Jag förväntas skriva 100 sidor skönlitteratur om mina upplevelser i japan –kan man printa bloggen?

*Vi har ett hål i vår vägg –men jag är helt oskyldig. Kan dock säga att det var resultatet av den största skiva vi haft.

*Placement test i Januari –intervju på japanska. Dock är mina språkkunskaper förvånansvärt bra så det kanske går.

*Fixat rummet –tog bara 3½ månad här, vågar inte ens nämna hur lång tid det tog i växjö

*Finns det något roligare än att supa skolans personal under bordet? Vi har lyckats med tre såhär långt, nästan fem.

*Internet har inte kommit än –ser mörkt ut.

*För inte så många år sedan så var alkoholberusning än ursäkt vid bilolyckor i det här landet, så viktigt är det med alkoholen här.

*Lekte med 75 för ett par veckor sedan, nu är det dags för 80 över bänken. Tyvärr kommer jag snart behöva hjälp för att hålla in magen.

*Fantomen på operan är helt klart en måste-se-film, -Wayne grät tom den sjätte gången han såg den.